Så här ser det ut just nu. Fia ger tummen upp för det norska Paradise Hotel.
Jag kan bara instämma.

Efter att ha surfat runt lite så ser min önskelista ut så här (nej jag fyller inte år!)

1. Flygbiljett till Bali. Give me!


2. En ny garderob med heta kläder från
http://www.chicy.se/shop/

3. Nytt objektiv till min kamera.

/M

När man var barn så trodde man att allt var möjligt. Man hade all tid i världen och hade livliga fantasier och visioner om hur ens liv skulle se ut när man blev äldre och vuxen. Jag har fortfarande stora planer. Kanske för att jag inte riktigt ännu vet vad jag ska plugga till när det väl kommer till kritan. Pluggar man till det man vill, så uppfyller man drömmen? Men är det samma dröm som när man var ett barn? Jag ville bli...

Upptäcksresande, som Christofer Columbus.
Veterinär, men mest för att alla andra ville det.
Stuntkvinna, att hoppa ut genom ett flygplan och låtsas vara någon annan lät som rena drömmen för mig. Inte läskigt alls. Jag övade mig redan som 7 åring, när jag hoppade från femman i simhallen alldeles själv. Mamma var inte så glad över det när jag med stolthet kom hem och berättade det. Pappa skyndade sig troligen därifrån. haha...
Konstnär, men det vill jag fortfarande. Men mer på hobbynivå.
Författare, oj jag vet inte hur många skrivböcker från skolan jag har med noveller och berättelser. Fortfarande en dröm.
Popstjärna, jag och Jossan spelade in några låtar på en skiva hemma hos Funkabo-Stefan. Inte mycket att hylla. Den drömmen dog ut innan den hade börjat...

Vad var ditt drömyrke när du var liten?
Vad blev du? (Och isf. är du nöjd?) / Om du studerar, vad tänker du bli?
Har du samma mål och drömmar som när du var liten?

Vad gör du om 10 år?
Var så snill och svara, jag är intresserad av att veta.

För mig är det nu helg och jag är lycklig. Det känns som en dröm att äntligen vara fri från jobb. Av 25 dagar har jag varit ledig 1, så jag tror ni skjønner vad jag menar.

Loooove!

Fia här som skriver idag, känns kul att blogga igen. Var flera månader sedan jag la ner min egna blogg. Ni alla tror väl att jag tjatat ihjäl Moa tills hon tillslut gick med på att låta mig gästblocka, men så är ikke fallet utan HON frågade mig. Fast jag var ju inte direkt seg med att svara ja. Haha :P

För er som inte vet vem jag är så heter jag ju Sofia, är 21 och bor i Oslo tillsammans med Moa och har gjort sedan September månad. Jobbar som personlig assistent där jag trivs sådär bra va :P Kommit på att yrket nog inte passar mig. Isåfall måste man hitta en person som man verkligen klickar med och som respekterar en. För just nu känns det bara som om jag är en slav åt en person som egentligen bara bryr sig om sig själv och skiter fullständigt i mig. Opps, bittra fia:P

När jag inte jobbar så tränar jag 3-5 dagar i veckan (Det behövs eftersom jag är godisberoende) För er som inte sett mig på några månader så väger jag nu över 200 kilo, har mer celluiter än en gropig grusväg på öland, och kan inte längre se mina egna fötter. Men allt detta ska försvinna tills sommarperioden så jag slipper skrämma barn och familjer på öland. Och turisterna ska slippa tro att det finns valrossar på stränderna i Sverige :P

Annars umgås jag med annat kalmarfolk som finns här. Har tyvärr inte lärt känna många norska guttar och jenter , förutom min kära vän Håkon som är från norra Norge och pratar obegripligt svår norska :P Han förstår tydligen inte mig heller, för halva tiden vi umgås består mest av att vi tittar på varandra konstigt och ständigt säger :

     -Vad betyder det du just sa? Säg det på engelska då. Haha.

 Men norska folket är roliga och väldigt trevliga. Sjukt sport/skid intresserade, barnen föds med ett par skidor på fossingarna och stavarna i händerna,  dom går ständigt runt i sina skidställ och ser allmänt fåniga ut faktiskt. Ska bli skönt med vår så vi får se dom i andra kläder förhoppningsvis.

Vår vänskap:

Moa och jag lärde känna varandra för ungefär 8-9 år sedan. Vi gick på högstadiet och läste tyska tillsammans. Både hon och jag var hatad av läraren och därför fördrev vi tiden med att prata skit istället och vi klickade på en gång. Sedan dess har vi nog varit oskiljbara, alltid umgåts non-stop . Har nästan upplevt allt tillsammans med moa. Vi har partajat på hultsfredsfestivalen, Såg varandra skaffa första kärleken, blivit fulla tillsammans, Gråtit floder tillsammans, skrattat floder tillsammans, Rest runt i Asien tillsammans, bott ihop osv osv. Vi har både gått igenom bra och dåliga tider tillsammans, me alltid funnits vid varandras sidor.

Moas och min relation är väldigt speciell. Som ni alla kanske känner igen så har man olik relation till varje vän. Alltid en festvän, den roliga vännen,  Stöttepelaren,  en skvallervän, en trygg vän, en mindre bra vän osv osv. Moa är för mig min trygga/djupa vän. Vi pratar om allt i världen. Moa har gjort mig till en djup person faktiskt som tänker alldeles för mycket på allt. Och jag älskar att analysera allt med moa. Man kan alltid vända sig till Moa om man känner sig ledsen för hon ställer alltid upp. Vi har som sagt en speciell vänskap och då menar jag på ett bra sätt. Vi känner varandra utan och innan och tysthet kan ibland vara vårt sätt att kommunicera, då det inte behövs några ord. Vi kan vara galna, flummiga och vi älskar att bara sätta oss i en bil och låta bensinen föra oss dit den vill ;) 

Moa är en väldigt fin person som är underbar att ha vid sin sida. Hon är för mig genomsnäll. Inte hört henne säga något illa om någon annan människa många gånger under dom åren jag kännt henne (hur fan gör du? Haha) Hon är ärlig och hon har även 2 ruskigt bra talanger.

<!--[if !supportLists]-->1.       <!--[endif]-->Talang 1 , FOTNING!

Hon fotar som en gudinna haha, hon ser  saker som vi andra ”normala” inte gör. Som tex för 2 veckor sedan då jag såg henne sitta och fota ketchupen på mac donalds helt frenetiskt, tittade på henne med en konstig blick och tänkte väl någon som att hon inte var riktigt klok, men ack så fel. Bilderna kom upp på datorn och dom var coola. Hon hade till och med lyckats fånga något i en ketchup hög. Haha.

<!--[if !supportLists]-->2.       <!--[endif]-->TALANG 2, HENNES SKRIVANDE

Moa skriver på ett enkelt, roligt och trollbindande sätt. känns ju sådär kul att jag kommer och förstör henne blogg nu med mina dåliga uttryck,  mina ständiga förkortningar och min ”dyslexi” svenska. Haha.  Jag har alltid sagt till Moa att jag ska på något sätt bli rik och sedan ska jag satsa alla mina pengar på Moa och hennes böcker.  Jag vet att Moa kommer lyckas om hon vågar satsa på sitt skrivande. Det känns tryggt för min del, för lyckas inte jag så gör hon iaf och då vet jag en som kommer försörja mig livet ut iaf !

 Idag är jag ledig så jag ska ut och traska i det underbara vårvädret i Oslo. Hörde att väderguden hade spelat er ett spratt i kalmä och gett er snö. Hoppas den är borta lagom till maj iaf då vi entrar Kalmar igen. Ska bli skönt att komma hem till trygga kalmar där sommaren är som bäst och där folket som knäppast.

Ha det så snakkes vi !! Klem! Over and out fia

Här kommer lite bilder på mig och moa.

Thailand 07

Kalmar 07

Malaysia 08

Göteborg 08

Oslo 09

Oslo 09

För så lyder ju talesättet. Efter regn kommer solsken. Ikke sant!?
 Min vändpunkt kom igår vid halv 12, när jag satt på tunnelbanan och hade jobbat kvällen ute hos T.  Jag satt med ett stort leende på läpparna och något slags fnitterljud kom då och då från min mun, helt okontrollerat. Människor som satt runt om måste ju ställt sig frågan om jag var helt frisk i huvudet. Den galnaste av de galnaste. Psyket nästa!
 Men i själva verket njöt jag i fulla drag där jag satt med min musik i öronen och vetskapen om att det var söndag och att jag hade avverkat 70 timmar på jobb. Äntligen är vecka 12 över. Den kommer aldrig tillbaka..Möjligtvis liknande veckor, men inte just uke 12, 2009. Inget sorgligt med det, även om den hade sina ljuspunkter :)

Söndag - Ljuspunkten
Att få sova ut igår var guld värt. Söndag var den bästa dagen på hela veckan...Jag åt en god frukost, surfade på internet och det som för mig och Elin hade tänkt att bli en promenad slutade istället med en lång trikktur, vart vi hamnade vet vi inte. Men det var kul. Jag tog lite bilder, sedan hoppade vi av vid Aker Brygge och tog oss till Grunerlukka. Mötte upp Fia och så gick vi och köpte mumsiga muffins på 7 eleven.
Hur var er helg?


Söndagsfrulle...

Oh ja, den var god. Njöt länge och väl...Och ja, allt gick ned. Belive it or not.

Grunerlukka en söndag...

Varför inte en öl eller kaffe!?

Ingen ingen staaans..



Lilla Skippy...

Väldigt snäll och söt båt. Vi bytte nummer..


Elin står i egna tankar..




Det kändes som att vi kom till medeltiden..



Hittade ett mysigt fik..

Som visade sig vara en restaurang. Så vi gick vidare.


Istället blev det glammigt värre med 7 eleven muffins...

Äppel och kanel. Mums!

..Sovmorgon i morgon. En mysig promenad i solen på dagen med min kamera och en kaffe på en uteservering.

Funderar även på hur jag ska komma vidare i min design. Jag har liksom fastnat.  Vill även förbättra innehållet i min blogg och har lite idéer på g.

God natt!

Varmt och skönt under täcket. Ljust i rummet så man blir alldeles hög av lycka. Jag vill ha mera. Mer sömn, mer dröm!
Här vill jag ligga i all evighet, till maj i alla fall. Bara ett litet tag till...
Vaknar upp av att Isabel öppnar dörren. Faaaan! Vad är klockan?
Jag kom en halvtimme för sent till jobbet. Inte så värt. Jobbade över, så det gick jämt ut.
Det här med att jobba asset av sig, tar ut kroppen fullständigt. Jag tänkte att jag längtar till söndag! Men så kom jag på att jag jobbar ju då med. Sen börjar det om! Puh!

Det är fredag, det doftar brownies i lägenheten. Så ska det låta är på tv:n, alla är hemma. Mysigt, men det är nu jag ska bege mig. När det roliga börjar!
Ska för första gången köra bil inne i Oslo stad och jag är riktigt nojig över hur det ska gå.
Hoppas jag inte tar kål på mig och T.

PÖSS

Har haft en riktigt dålig dag på rema. Jag är bara så less på det. Jag känner mig frustrerad inombords. Att sitta i kassa 8 timmar per dag. Hej. Påse? Kvittering? Tack! Ha de! Det är samma rutiner varje dag, och inte speciellt varierande rutiner för den delen. Sjukt monotont. Jag skriker inombords. Vill slita av mig håret. Hoppa över disken och strypa vissa kunder. Ungefär så känner jag mig. Frustrerad över att tiden går alldeles för sakta, att människor kan vara så elaka och att jag inte utvecklas på något sett.
Jag ringde mamma idag på lunchen för att "gråta en skvätt", kändes skönt. Även om jag inte ville höra att det bara är jag som kan förändra det. Jag vet ju det så mycket väl. Det är jag som väljer att vara här osv. Men på ett sätt känns det som att jag inte kan ge upp heller. Då skulle allt vara förstört. Allt jag kämpat för skulle vara förgäves.
Kommer att hålla ut till maj, sedan ska jag fira med champagne!

Det är soligt ute. Jag åt lunch i parken mitt emot rema och drack varm choklad. Man blir glad av sol. Hade tänkt dra in till stan efter jobbet. Men jag fick jobba över och det gjorde mig irri, även det att jag förmodligen inte får ledigt under påsken som jag hade hoppats på. Så då valde jag att ta trikken hem...och här sitter jag nu. Istället ska jag dra iväg och träna för att bli av med alla tankar och försöka hitta motivation till att gå till Rema i morgon.

På återseende!

Med en alldeles för gammal marsipangris i truten har jag precis avslutat ett oversea call på 20 minuter.
  Det var underbart att höra hennes röst igen. 1,5 månad sedan vi sist pratade och skrattade.
Mia. Hon är bra hon!  Hon berättade om platser de besökt och äventyr som de upplevt hittills.
Jag lever mig in i det hon berättar, precis som när jag lyssnar på en ljudbok. Det känns så overkligt för stunden att det känns som att jag sitter och lyssnar på min mp3. Ruskas om av blotta tanken och vaknar upp. Men det känns istället fruktansvärt verkligt och att vi egentligen bara sitter och pratar i telefon när vi båda bodde hemma. När vi var grannar och kunde vinka till varandra. Det var så mycket båda ville berätta att det kändes som att allt kortades ned till maximalt pris. Men jag tror att bådas behov stillades lite...för stunden i alla fall.
Hon är på Railey nu, jag i Oslo. Men vi satte en deadline. Springbreak.
































Min tuffa vecka är slut. Jag njuter...Marsipangrisen slank ned och jag tackar för att det inte stod kcal innehåll på förpackningen;) Då slipper jag ångesten, eftersom det inte blivit någon träning den här veckan.

Ha det bäst gott folk.