Har inte skrivit på ett bra tag...Och det blir väl så när det är full rulle som gäller!?

Julafton var den bästa på många år. Tyvärr var inte pappa med, han var tvungen att jobba. Men det var stugan full och mat för ett helt fotbollslag. Vi såg Kalle, som är så kul! Hade julklappsutdelning. Tomten var generös i år!! Vi hade julklappslek och jag lyckades kamma hem tre äggkoppar. Vi åt god ris a la malta och på natten åt jag o mamma resterna av julbordet, tradition som det är!
Juldagen levde upp till mina förväntningar. Förfesten hemma hos Erica var roligast. Palace var knökarfullt, men man träffade många som man inte träffat på väldigt länge och ja, det var lyckat.

I lördags satt jag och fikade på CC med Maria, Jipe och Judit. Brudarna var samlade igen och det fanns mycket att prata om. På kvällen bestämde jag och Judit oss för en spontan utgång. Det blev förfest hemma hos Joel och Elin, med mycket folk man inte kände! Alltid kul att snacka med lite andra människor...Kvällens replik blev Judit, glöm inte att stänga kylskåpet! Kan ju vara svårt att komma ihåg det :P Vi drog sedan vidare till Palace. Grymt kul kväll! Varken jag eller Judit kunde slita oss från dansgolvet.

Igår drog jag o pappa en runda till Broakulla för att hälsa på farmor. Det var mysigt att komma ut lite i skogarna, men jag var desto gladare när jag kom ut därifrån.

I dag har jag träffat barnen och gett dom sina julklappar. Jag har köpt upp ett lager med snus inför Oslo och nu ska jag gå ut med Penny, för att sedan göra iordning mig inför kvällen.

I morse dukade jag fram frukost. Mamma och Dahn satte sig till bords..När jag plötsligt ser något röra sig i ögonvrån. Jag ser en morgonrock, men inte ansiktet. Vem fan är det? Sofia är ju i Stockholm. Vem har övernattat hos oss?
Jag blev sjukt glad.

Vem det var..Får ni reda på i nästa inlägg!



xoxo Moe

1. Jag har aldrig varit ute på juldagen tidigare.
2. Jag har kommit hem från Oslo och ikväll är kvällen då jag kommer träffa alla jag känner.
3. Jag kommer äntligen få entra Palace portar och dansgolv.
4. Efter mycket Rignesöl, kommer det bli gott med Lapin och annan lyxdricka.
5. Att jag är i Kalmar....

Kunde inte sagt det bättre själv Mini. Sommar, sol, Kalmar och alla tillsammans, som en enda stooor familj. Kan det bli bättre?
  Ja, som sagt. Det är mycket nu....
Idag har jag jobbat, sedan blev det lite julshopping på bokstavsveien med Mia. Jag tror ändå att det var meningen att jag skulle köpa "julgaver" men, det blev istället julklappar till mig själv...Det var mycket lättare!
Igår tog jag mig i kragen och gick och tränade. Det kändes bra som tusan...efteråt. Varför är det alltid så att det ska vara så förbaskat svårt att ta sig dit? Man vet ju att man diggar det i slutändan.
Strax (vilket har inneburit 1,5 h redan) ska jag göra mig lite nudlar. Sedan blir det packning och storstädning runt min hörna. Imorgon efter jobbet ska alla saker flyttas till vår nya lägenhet och det kan bli ett ruskigt jobbigt projekt. Men mitt största problem är hur mycket packning jag ska ha med mig till Kalmar!? Antingen packar jag för lite eller för mycket med mig...Oftast det senare. Känner stressen inom mig och jag borde ta tag i allt nu.

På söndag anländer jag till hem ljuva hem.

See you :)

Eski

Den senaste tiden har jag funderat på hur långt man är beredd att gå för att uppfylla sina drömmar. Har känt att livet är ganska trist just nu. Det är alldeles för mycket hårt jobb och för lite tillfredställelse. Jag saknar mitt hem. There is nothing like home! Right!? Samtidigt så vill jag inte lämna Oslo för gott...För Kalmar. Jag menar, då är vi inne på det här med drömmar. Jag är ju här för ett skäl. Vad skulle jag göra i Kalmar? Fundera över vad jag ska göra med mitt liv? Hur som helst tror jag att när man längtar hem så målar man upp en bild om hur perfekt det är. Är det inte alltid så i ens fantasier att man målar upp det bästa, för det är ju trots allt ens fantasier!? Det ger oss en chans att fly från verkligheten och är som ett slags rullband för oss att fortsätta i en grå monoton vardag.
  Fia och jag diskuterade detta i går vid middagsbordet, vi är ju trots allt här för samma skäl, samma upplevelse. Vi har båda känt oss opeppade den senaste tiden. Vi längtar båda efter våra tillfälliga fantasier om Kalmar, samtidigt som våra fanstasier om att resa är ännu större. Hon sa en bra sak. "Tror du inte att om vi verkligen ville hem till Kalmar, så skulle vi redan vara hemma? Det skulle i alla fall jag ha varit. Den dagen man känner att det är ohållbart drar man väl!?". Jag trodde inte riktigt på henne vi det tillfället. Själv svarade jag att jag tror att jag är mer seg, ger inte upp så lätt liksom. Och sådan vet jag att hon är också, hon kan vara en riktigt seg och envis jävel, samtidigt som hon är sjukt spontan, så jag förstod hennes svar, men med ett tillägg att hon kämpar tills hon känner att det är enough.
Så punkten på det hela är väl när man har ätit så mycket av Oslo att man inte kan få ner en tugga till för att annars spyr man. Då lägger vi oss och tar en grötvila och far hem till Kalmar.

Still in my fantasy.....och jävligt goa minnen.

                                         
        
       

         

         

                                               

Vad har du för fantasi och drömmar?

Moa
                                                   

Stugan är full av människor och liv. 90 procent av befolkningen står vi Kalmariter för...Polly, Samarbetswilly och Världens vänligaste Jens är på besök och då kan det aldrig bli tråkigt.
Ikväll kommer det festas ute i köket...Jag och Mia kommer att försöka sova, då vi ska upp tidigt imorgon bitti, knegare som vi är. Imorgon efter jobbet drar vi ut till Moss. Där ska festen fortsätta för det flesta, och börjas för andra. Det behövs väl aldrig ett skäl till att festa, speciellt inte när man har sådant finbesök som nu, men det är faktiskt så att Polly fyllde år igår och Julius (Anton) fyller år imorgon. Sjukt vad mycket november/december-barn det finns!!

Efter jobbet idag drog jag och köpte jackan, som jag har bild på i förra inlägget. Sjukt nöjd känner jag mig...Speciellt, då jag kom fram till kassan och det visade sig vara 50 procent. Shitt, så glad jag blev och ÄR.
Jag och isabel drog även och köpte Razorlightbiljetterna idag. Underbart! Den 12 gäller det. Kul med lite spontanitet av Polly, som fick för sig i sista sekund, att han ville följa med. Bra initiativ, pass på!

Förövrigt...Tycker jag det är sjukt underhållande när jag sitter i kassan på jobbet och vissa människor ser på mig med en allvarlig blick och man tror att de ska bryta ihop...när de berättar att de ska betala med kort. Ja okej. Vad bryr jag mig liksom? De drar sitt kort. Vissa tar sats så långt armarna räcker. Medan andra drar kortet så sakta, att det inte ens blir registrerat. Då skrattar jag inombords. Sött.
  Tycker också det är sjukt kul när folk frågar om priset och det hänger stora plakat om vad varan kostar. Samma sak, gäller när folk frågar om en vara och det finns framför ögonen. Då kan man locka fram ett skratt hos kunden och man går i väg med ett smile. Det sista, som är höjdpunkten med allt..Är att stå i mjölkylen.
Det ÄR så kul. Vem förväntar sig, att det ska dyka upp en människa när man precis ska sträcka sig efter yoghurten!? Att poppa upp som gubben i lådan, kan va det roligaste med Rema 1000. Jag kom på detta roliga fenomen för ungefär en vecka sedan. En kvinna med barnvagn kom och skulle ta en mjölk och guess what, där stod jag! Kvinnan svepte förbi med blicken och när hon upptäckte något helt oväntat i synfältet spärrades hennes ögon upp av rädsla. Men, som alla skulle reagera, gjorde även hon. Låtsas som ingenting! Va? Vadå? Jag blev inte rädd. Jag lovar att det sedan, efter chocken, kretsade tankar om huruvida jag hade märkt det eller inte!
Jag fick dock en liten hämnd av ett psycho häromdagen! När jag minst anade det och packade upp mjölk, såg jag ett ansikte på andra sidan. Det skrämde skiten ur mig, för han bara stod och glodde och vägrade att släppa blicken. Men ge dig! Slutligen tog han vad han skulle och jag pustade ut. Men någon minut senare stod han där igen och stirrade. I mitt huvud kretsade ingenting annat en huruvida min flyktplan skulle se ut. Hämnden är ljuv, som man brukar säga.

Vad händer en snöig helg som denna?
Det vet väl inte du?


 
Polly som sitt verkliga jag. Bagdad Boris!

 

Samarbetswilly ställer upp som städtant.


 

Världens vänligaste Jens.



Eskimoe