När jag var i väg och reste fanns det ett land jag gillade lite mer än de andra. Det var USA, närmare bestämt Kalifornien. Det är dit jag har velat åka tillbaka sedan jag lämnade det.
Jag gillar tanken på att gå runt på Hollywood Blvd. Kämpa sig upp för San Franciscos backar. Bila genom vackra Yosemite. Dricka vin på Napa Valleys vingårdar. Dricka Margaritas i San Diego. Spela bort pengar i Las Vegas (Nevada).
Skulle jag åka tillbaka skulle jag främst vilja åka tillbaka till San Francisco eller Los Angeles.

San Francisco kändes väldigt trevligt. Som turist fanns det oändligt mycket att göra. Det är fantastiskt vackert och dagarna vi hade där var späckade av nya aktiviteter var dag. Jag blev förälskad av S.F och jag skulle kunna tänka mig att flytta dit. Mysig stad med mycket fik och barer. God mat. Bra uteliv och shopping.

Los Angeles var lite för stort för mig för att jag skulle kunna lokalisera och smälta det under tiden jag var där. Men att strosa ned på Hollywood Blvd, se stjärnor med namn längs gatan. Ta en taxi ned till Sunset Strip för att gå på alla rockclubbar man hört talas om. Ha kul på Universal Studios eller att gå som publik på en tv show. Det är för mig så häftigt som det kan bli.
När jag och mina vapendragare hade varit i L.A i ungefär en vecka var jag trots allt besviken. Jag hade inte sett en enda kändis (och jag hade speciellt inte sett Nikki Sixx!). Ingen röd matta och bara limousiner på håll. Kändisars hus förvisso, men det var ju trots allt bara skal. Mina förväntningar på Hollywood var ju trots allt att jag skulle se kändisar överallt. De skulle gå runt lika vanligt som hemlösa hundar i Indien (jag har aldrig varit i Indien!)
Det var sista kvällen med gänget. Jag hade precis berättat om min besvikelse när en kvinna ur en port stoppade oss. Hon berättade att de höll på med en filminspelning längre bort och att vi skulle gå helt normalt, inte titta in i kamerorna. Jag kände adrenalinet pumpa. Äntligen hände det något!
Vi fortsatte att gå. Jag spelade cool trots att mina spjutbyxor sa något helt annat.
Jag tittade med största sannolikhet in i kameran då jag febrilt sökte efter ett ansikte att känna igen. Jag såg en. Kände jag inte igen henne lite grann i alla fall? Hade inte hon spelat en tidigare roll som en knarkarmorsa? Vad heter hon nu igen? Jag hade passerat. Det var mörkt ute. Kvinnan hade haft en luva över sig. Kanske det inte var hon i alla fall!?
Jag hade medverkat som statist i alla fall. Mitt hjärta pumpade. Det här är Hollywood! Tänkte jag.
Vi fortsatte vår promenad. Längre bort såg vi två tjejer bli attackerade av paparazziblixtar. Vi stannade och försökte kisa oss till vilka tjejerna var. Men utan att lyckas. En hummerlimousin stannade till utanför nattklubben och röda mattan, dit tjejerna var på väg. Paparazzis dök upp från ingenstans när dörren till limousinen öppnades. Vem nu det var?
Vi fortsatte vår promenad igen. Kan vi inte gå tillbaka? frågade jag tjejerna.
-Jag är hungrig! (Isabel och Signe i kör)
Inget hade öppet. Vi tog ett Diner längs Sunset Strip och åt tacos sent sent sent på kvällen. Vi gick hem. Brudarna packade och vi var trötta (och mätta!). Jag var lycklig. Jag hade fått uppleva lite av det Hollywood vi läser om här hemma!
Nu var jag tvungen att massera Signe (men jag glömde!) Jag är fortfarande skyldig henne en, men säg inget till henne!



San Francisco

San Francisco

Huset Fullt, San Francisco

San Francisco

Los Angeles

Los Angeles

Los Angeles

Los Angeles

Jag älskar att resa. När jag var mindre kunde jag inte tänka på annat. Vem kunde beskylla mig för det, med en äventyrare till pappa? Hans historier från tidigare resor gjorde att jag drömde mig bort till exotiska länder. När jag sedan tog studenten var det inte svårt att gissa vad jag ville göra och vad jag skulle göra.
Efter att ha jobbat i några månader reste jag och Fia ned till Malaysia. Vi reste runt i tre månader och upplevde just livet.
Jag kände mig inte helt nöjd, jo visst, men suget satt kvar. Jag ville resa mera!
Inom loppet av ett år var jag ute igen, men nu med Jipe och Judit. Återigen Asien, under tre månader. Under den här resan såg vi Kambodjas fattigdom och det gamla Khmer riket, Festen i Thailand, Äventyrade i Malaysia och på Borneo, Surfade på Bali.
Den här gången, lite mer tillfredställd.
Jag flyttade till Oslo och jobbade där i nio månader. Kom hem. Jobbade och njöt av sommaren.
Hösten är här och jag har min resa, återigen, planerad. Jorden runt!

Många människor förstår inte hur jag kan lägga mina pengar på resor. Men som jag säger; Det är min passion i livet. Visst, det är inte speciellt ekonomiskt. Man får ju inte något tillbaka, som när man köper och säljer en bil. Men det jag får tillbaka; att se världen, andra kulturer, erfarenhet, lärdom, passion, möten och ett starkare jag, går inte att mäta i pengar. Det är en erfarenhet för livet och inte något jag skulle vilja gå miste om.

På senare tid har jag väl märkt att ens vänner börjar försvinna från Kalmar, för att istället studera. Det har fått mig att inse att man snart får lägga manken till. Kanske dags att göra något "vettigt"? (Istället för att skaffa erfarenhet och njuta av livet).
Har därför börjat se mig om efter utbildningar och det är ju en hel djungel.
Sätt mig i Malaysias djungel och jag kan orientera mig, men Sveriges utbildningsdjungel. Shitt.

Alla foton : Moa Sjöberg

Tänker främst fokusera på jorden runt resan nu! Det har trots allt varit min dröm sedan jag var liten och pappa berättade om sina resor.

Vad är din passion här i livet?

*passion; lidelse, kan betyda stark förkärlek till någonting, till exempel att man har passion för bilar, båtar eller någon annan sak. (wikipedia)


Moe

(Perhentian Island)


Du ligger på en strand, långt långt hemifrån.
Bekymmer tycks inte existera. Du hör dig själv klart och tydligt.
 Inga mobiltelefoner som ringer. Inga måsten. Bara livskvalité.
Bara dina batterier som laddas på nytt.




Moa

Okej, då kör vi! Här kommer en herrans massa kort.

Fredde (typ första kvällen!)

På g till bussen mot Palma

Eftersom den var för tidig och vi missade den, fick vi sätta oss och vänta. Men det gjorde inte så mycket när en kall öl väl kom på bordet.

Så här såg jag ut. Glad.

Menyn satt på väggen

Äntligen framme i ett hett Palma.

Ta-på-foten-foto är ju självklart obligatoriskt.

Speciellt om det står gatans namn!

Många gatukonstnärer fanns det där!

Självklart gick vi in på Picasso museumet.

Ett torg! (Fråga mig inte om namn!)

Gatan är din arbetsplats?

Små gator, det gillade vi!

En liten liten korvaffär.

En liten liten frukt och grönsaksaffär (ordförrådet är på topp just nu, känner jag!)

En kartläsare är ett måste om man inte hittar.

Beautiful beautiful!

Under ett palmträd fuktade vi våra strupar med kallt vatten.

Vem behöver händer när man fotograferar? ;)

Dagen i Palma var väl inte vädret jätteklart, men det var nåt otroligt varmt.

Sötnosen posar utan problem

En söt unge

Vi, framför Katedralen

Strike a pose!

Jag lyckades inte riktigt med att försvinna in i väggen.

En liten damm innanför murarna

Där simmade stackars vingklippta svanar.


Darling njöt av utsikten i skuggan.

En fontän, om ni inte ser det dvs.


Muren

Fin!

Tillbaka i Pollenca.



Vi satt på stranden långt efter solen gått ned.

...Och vi hade roligt.

Hyrde en bil


Kom till en vacker strand


Fina bruna ben och vit sand

Vattnet var kristallklart.

Tyvärr var det fler som hade hittat hit.


Det var verkligen varmt

Vi stannade till för att äta lunch uppe på en restaurang i bergen

Det blev en varsin sallad. Min var fruktansvärt äcklig. Varje tugga var en pina.

Fint.

Självklart var jag tvungen att komma med på kort

Fin bild, på en fin kille.

I bergen precis vid Puerto Pollenca.

Visst vill man bara dyka i?

Heting










No hands No hands!


I backspegeln, högst upp på toppen, pågick en photoshoot.


Vägarna var vidrigt smala.

Efter en heldag såg vi ut så här.

Blandade bilder från Freddes kamera...

Jag tog en lössnus.





Svettmonstrena :)

Puuuuh, det tog längre tid än vad jag trodde. Nu kallar sängen.
God natt.

Moa