När jag var i väg och reste fanns det ett land jag gillade lite mer än de andra. Det var USA, närmare bestämt Kalifornien. Det är dit jag har velat åka tillbaka sedan jag lämnade det.
Jag gillar tanken på att gå runt på Hollywood Blvd. Kämpa sig upp för San Franciscos backar. Bila genom vackra Yosemite. Dricka vin på Napa Valleys vingårdar. Dricka Margaritas i San Diego. Spela bort pengar i Las Vegas (Nevada).
Skulle jag åka tillbaka skulle jag främst vilja åka tillbaka till San Francisco eller Los Angeles.

San Francisco kändes väldigt trevligt. Som turist fanns det oändligt mycket att göra. Det är fantastiskt vackert och dagarna vi hade där var späckade av nya aktiviteter var dag. Jag blev förälskad av S.F och jag skulle kunna tänka mig att flytta dit. Mysig stad med mycket fik och barer. God mat. Bra uteliv och shopping.

Los Angeles var lite för stort för mig för att jag skulle kunna lokalisera och smälta det under tiden jag var där. Men att strosa ned på Hollywood Blvd, se stjärnor med namn längs gatan. Ta en taxi ned till Sunset Strip för att gå på alla rockclubbar man hört talas om. Ha kul på Universal Studios eller att gå som publik på en tv show. Det är för mig så häftigt som det kan bli.
När jag och mina vapendragare hade varit i L.A i ungefär en vecka var jag trots allt besviken. Jag hade inte sett en enda kändis (och jag hade speciellt inte sett Nikki Sixx!). Ingen röd matta och bara limousiner på håll. Kändisars hus förvisso, men det var ju trots allt bara skal. Mina förväntningar på Hollywood var ju trots allt att jag skulle se kändisar överallt. De skulle gå runt lika vanligt som hemlösa hundar i Indien (jag har aldrig varit i Indien!)
Det var sista kvällen med gänget. Jag hade precis berättat om min besvikelse när en kvinna ur en port stoppade oss. Hon berättade att de höll på med en filminspelning längre bort och att vi skulle gå helt normalt, inte titta in i kamerorna. Jag kände adrenalinet pumpa. Äntligen hände det något!
Vi fortsatte att gå. Jag spelade cool trots att mina spjutbyxor sa något helt annat.
Jag tittade med största sannolikhet in i kameran då jag febrilt sökte efter ett ansikte att känna igen. Jag såg en. Kände jag inte igen henne lite grann i alla fall? Hade inte hon spelat en tidigare roll som en knarkarmorsa? Vad heter hon nu igen? Jag hade passerat. Det var mörkt ute. Kvinnan hade haft en luva över sig. Kanske det inte var hon i alla fall!?
Jag hade medverkat som statist i alla fall. Mitt hjärta pumpade. Det här är Hollywood! Tänkte jag.
Vi fortsatte vår promenad. Längre bort såg vi två tjejer bli attackerade av paparazziblixtar. Vi stannade och försökte kisa oss till vilka tjejerna var. Men utan att lyckas. En hummerlimousin stannade till utanför nattklubben och röda mattan, dit tjejerna var på väg. Paparazzis dök upp från ingenstans när dörren till limousinen öppnades. Vem nu det var?
Vi fortsatte vår promenad igen. Kan vi inte gå tillbaka? frågade jag tjejerna.
-Jag är hungrig! (Isabel och Signe i kör)
Inget hade öppet. Vi tog ett Diner längs Sunset Strip och åt tacos sent sent sent på kvällen. Vi gick hem. Brudarna packade och vi var trötta (och mätta!). Jag var lycklig. Jag hade fått uppleva lite av det Hollywood vi läser om här hemma!
Nu var jag tvungen att massera Signe (men jag glömde!) Jag är fortfarande skyldig henne en, men säg inget till henne!



San Francisco

San Francisco

Huset Fullt, San Francisco

San Francisco

Los Angeles

Los Angeles

Los Angeles

Los Angeles