Stugan är full av människor och liv. 90 procent av befolkningen står vi Kalmariter för...Polly, Samarbetswilly och Världens vänligaste Jens är på besök och då kan det aldrig bli tråkigt.
Ikväll kommer det festas ute i köket...Jag och Mia kommer att försöka sova, då vi ska upp tidigt imorgon bitti, knegare som vi är. Imorgon efter jobbet drar vi ut till Moss. Där ska festen fortsätta för det flesta, och börjas för andra. Det behövs väl aldrig ett skäl till att festa, speciellt inte när man har sådant finbesök som nu, men det är faktiskt så att Polly fyllde år igår och Julius (Anton) fyller år imorgon. Sjukt vad mycket november/december-barn det finns!!

Efter jobbet idag drog jag och köpte jackan, som jag har bild på i förra inlägget. Sjukt nöjd känner jag mig...Speciellt, då jag kom fram till kassan och det visade sig vara 50 procent. Shitt, så glad jag blev och ÄR.
Jag och isabel drog även och köpte Razorlightbiljetterna idag. Underbart! Den 12 gäller det. Kul med lite spontanitet av Polly, som fick för sig i sista sekund, att han ville följa med. Bra initiativ, pass på!

Förövrigt...Tycker jag det är sjukt underhållande när jag sitter i kassan på jobbet och vissa människor ser på mig med en allvarlig blick och man tror att de ska bryta ihop...när de berättar att de ska betala med kort. Ja okej. Vad bryr jag mig liksom? De drar sitt kort. Vissa tar sats så långt armarna räcker. Medan andra drar kortet så sakta, att det inte ens blir registrerat. Då skrattar jag inombords. Sött.
  Tycker också det är sjukt kul när folk frågar om priset och det hänger stora plakat om vad varan kostar. Samma sak, gäller när folk frågar om en vara och det finns framför ögonen. Då kan man locka fram ett skratt hos kunden och man går i väg med ett smile. Det sista, som är höjdpunkten med allt..Är att stå i mjölkylen.
Det ÄR så kul. Vem förväntar sig, att det ska dyka upp en människa när man precis ska sträcka sig efter yoghurten!? Att poppa upp som gubben i lådan, kan va det roligaste med Rema 1000. Jag kom på detta roliga fenomen för ungefär en vecka sedan. En kvinna med barnvagn kom och skulle ta en mjölk och guess what, där stod jag! Kvinnan svepte förbi med blicken och när hon upptäckte något helt oväntat i synfältet spärrades hennes ögon upp av rädsla. Men, som alla skulle reagera, gjorde även hon. Låtsas som ingenting! Va? Vadå? Jag blev inte rädd. Jag lovar att det sedan, efter chocken, kretsade tankar om huruvida jag hade märkt det eller inte!
Jag fick dock en liten hämnd av ett psycho häromdagen! När jag minst anade det och packade upp mjölk, såg jag ett ansikte på andra sidan. Det skrämde skiten ur mig, för han bara stod och glodde och vägrade att släppa blicken. Men ge dig! Slutligen tog han vad han skulle och jag pustade ut. Men någon minut senare stod han där igen och stirrade. I mitt huvud kretsade ingenting annat en huruvida min flyktplan skulle se ut. Hämnden är ljuv, som man brukar säga.

Vad händer en snöig helg som denna?
Det vet väl inte du?


 
Polly som sitt verkliga jag. Bagdad Boris!

 

Samarbetswilly ställer upp som städtant.


 

Världens vänligaste Jens.



Eskimoe