Svartsjuka
Så, vart var jag...Jo i lördags sprang jag på honom på Vallen och vi började snacka en del. Ni vet det vanliga.."Vad gör du nu för tiden?". Efter en stund känner jag en knuff i sidan. Då kom hans brud och skulle märka revir.
Jag hälsade glatt på henne (bortsett från knuffen) och berättade att vi var gamla jobbarkompisar, men hon såg lika sur ut för det. Så det blev ett snabbt "okej, kul att ses. Ha det bra!". Sedan sprang jag snabbt iväg.
Men vad är det liksom? Brudar som blir sotis. Okej, jag vet...Jag kan vara svartsjuk själv. Men det är bara så kul när det blir så obvious. Har hört riktigt många rövarhistorier om svartsjuka människor på sistone och vad är det egentligen som händer? Hur lå(n)gt kan man sjunka? Som i det fallet med tjejen uppe i stockholm. Hon som blev mördad av en kille vars flickvän var en svartsjuk bitch. Alltså WHAT, hur kan man göra så? Då är man ta-mig-fan inte normalt funtad.
Vad tycker ni om svartsjuka? Vad är okej och inte okej?
Moa
Svartsjuka är väldigt sjukt. Enligt mig är grov svartsjuk när man själv har gjort ngn fel och misstänker därför att sin partner gör samma dumma sak och man misstänker han/hon för allt hela tiden. Det har jag märkt när det gäller vänner och mig själv iaf.
Normal svartsjuka kan vara sött :)
Som jag e ju svartsjuk på fiffi lite för han får pussa på dig mer än mig nu för tiden :(
Hum, nu ska vi se. Själv är jag inte typen som skulle markera så stenhårt att killen var min. Man måste ju få krama sina vänner lixom. Svartsjuka finns ju i vänskap åxå. När man får för lite tid med sina bästa vänner och andra tar för mkt plats. Det brukar inte vara så svårt att ta itu med, inte för min del. Om killen är ett as som hånglar runt och flirtar som fan, då är han inget att ha. Det är väl en enkel regel att leva efter ^^.
Mkt bra fråga Moe, den här får jag suga på lite till tror jag.
