Det är den nya veckans tema och den drog igång med storm!
 Jag utmanade Fia på bussen idag. För att vara ärlig så la hon upp det så fint själv. Det var som taget  att jag skulle utmana henne. Självklart kunde jag inte missa den chansen och det gjorde jag inte heller!

Det gick till så här...
När vi klev på buss 54 så säger Fia nåt i stil med Åh, titta vilken söt kille. Det är typ mannen i mitt liv. Detta malde hon på om i säkert några minuter. En lampa tändes över mitt huvud, jag såg in i Fias ögon och kunde inte låta bli att flina.
"I dare you". Nej, nej, nej, så kan du inte göra! Det var väl typ Fias svar på tal. Samtidigt så visste hon att hon inte kunde banga ur, och det gjorde hon inte heller. Tjejen har krut i sig!
Hon skrev ned sitt mobilnummer på en liten lapp och stapplade sig nervöst framåt i bussen och genomför sitt uppdrag. Jag kunde inte göra annat än att le av välbehag!

Ja, så idag är det måndag igen. Ännu en dag har snart gått och ja, det är ju inte helt fel, för fredag är ändå den dagen som känns bäst!
Allt är som vanligt på Ekornes. Jag gör det jag gör liksom. Sen kommer jag hem och slappar.
Idag kom en tanke upp medan jag stod och manglade bomull. Att shitt, vad livet är oförutsägbart. Jag menar... Om jag som 15 åring hade fått se några år in i framtiden så hade jag knappast trott att jag idag skulle stå och göra bomullskuddar i Oslos förort. Jag hade varit så sjukt oimponerad så det finns ju inte. Visst, jag är inte speciellt impad i dagens läge heller för att vara ärlig. Men, jag vet ju att det ger mig erfarenhet och lite pengar i alla fall. Då kommer jag lite närmare mitt mål om jorden runt.
Något jag däremot ÄR imponerad av är att dessa människor som har jobbat där i flera, flera år faktiskt klarar av det. Jag menar, det sliter något enormt på kroppen, det är så outvecklande så det finns inte, jääävligt monotont för att vara ärlig! Och dessutom så håller de humöret på topp. Alla är på bra humör, det är aldrig något klagande. Jag kan säga att om jag hade jobbat där dag efter dag, år efter år! Så hade jag slutat som Robinson Cruise. Sinnessjuk. Tänk er att sitta på en ö och det händer ingenting!?
Men visst, okej, lite väl dramatisk är jag väl nu. Men det var ungefär så jag kände idag. Men att de klarar det är ju för att de trivs. Det är det viktigaste!

Tyvärr måste jag nu erkänna en grej. Vi hade aldrig avslutning på Imitation i lördags! Varför? Ja, det blev nog helt enkelt bortglömt och alla drog på varsitt håll. Men så kan det gå. Här kommer i alla fall lite bilder från i fredags då vi hade tacco kväll...Och lite andra tillfällen!

       

       




En väldigt bra nyhet är att Fia nu har fixat så vi istället börjar vid halv 8 och slutar vid 4. Det betyder att vi inte behöver stiga upp vid 4. Tjoho!

Ha det!

xo Moe