Efter att ha laddat upp lite bilder på datorn från lördagsfesten ser du till din fasa små röda äppelkinder.
 Nej, men det där är väl ändå inte jag, tänker du!? Det måste vara *Kalles bästa väns flickväns ex systers pojkväns kusins brud, Anna. Du zoomar in lite väl mycket och känner igen den bekanta näsan. Men, det där är inte Anna. Det är Jag!!

Bortträngning och förnekelse är bra...För tillfället.
Du minns nu hur folk i lördags hade påpekat att hon och Anna var slående lika varandra, nästan som systrar! Du hade bara skrattat bort det och tagit en stor klunk med cider för att svälja ned klumpen i halsen. Det hade fungerat! Dina smaljeans kom inte högre än till knänen, men de hade du ju efteråt slängt längst in i garderoben. En annan gång, till sommaren kanske. Nu är jag ju lite svullen efter julbordet. Det var ju trots allt bara en månad sedan. Förbaskade julmat!

Bortförklaring ännu bättre...
Jo visst, sedan jag träffade Kalle har det ju blivit lite dålig matlagning. Pizza minst en gång i veckan, ingen träning (han säger ju att han tycker om mina love handles), öl, vin, cider om helgerna och någon kväll i veckan så där, men va fan är det lillördag så är det ju! Ja du, det är bara förnamnet. Men vi tycker ju om varandra så mycket, vi passar ihop. Jag mår bra med honom!

Trygghet, bekvämlighet and so on and so on. 
Du kommer på dig själv med att du inte kommer ihåg när du fixade i ordning dig sist inför Kalle. Äh, men han tycker jag är hur snygg i alla fall, hur jag än ser ut. Jag kan fluffa runt som jag vill, han fixar ju inte till sig inför mig heller!
Jämföra vem som kan släppa sig högst och vilken gas som luktar mest har blivit som en vardaglig lek. Hur kul som helst! Du får en chock när du inser att badsäsongen faktiskt snart är här. Du rotar fram vågen som har legat och dammat ett tag. Oj, här skulle det behövas dammsugas!
The moment of truth. Du ställer dig på vågen. Du blundar, men tänker sen att det inte kan vara så farligt i alla fall. Du tittar ner...Det är värre än du någonsin kunnat ana.

Sista tiden har förhållandefet kommit på tal, därför tyckte jag att det förtjänade ett inlägg. Så här kan det vara, så är det nog för de flesta för att vara ärlig. Och jag säger bara...att det faktiskt är lite småkul. Att ens ego får trygghet i kärleksväg gör en bekväm, eller?

Ta mitt inlägg med en nypa salt.

Moe

*Kalle är påhittade. Även Kalles bästa väns flickväns ex systers pojkväns kusin brud, Anna är det.

Januari.
Jobbade på Lagerträdet, festade och umgicks med kompisar. Hjälpte Fia att flytta in i hennes lägenhet.

  
Fias lägenhet.

Februari.
Det blev jobb och väldigt mycket te och alfapetkvällar. Vi flyttade och sedan åkte jag, Judit och Jipe till Bangkok.


Tigertempel, tempel, barn som leker i vattnet, Bkk river, Gullivers.


En video från Khao San road. Jag och Philipp, en kille från Tyskland sjöng för fulla muggar.


Mars.
Vi reste vidare till Koh Chang och lärde känna mycket nya människor....



Vi hade så kul att vi inte ville åka där ifrån, men tillslut blev det dags att dra...Så vi for vidare till Kambodja.



"Kambodja är vackert med sin röda sand och färglada lister på husen. De kilometerlånga fälten med torrt gräs, enstaka buskar och träd är så vackert i solnedgången. Jag får en känsla av att leva i total frihet när jag ser det här utanför bussfönstret. No worries! Barn som leker i de smutsiga åarna och föräldrar som sliter för sin familjs levebröd. Vissa på risfält täckta av vatten, gående barfota och sliter upp rötterna." 13/3 2008

Vi reste tillbaka till Bangkok för att möta upp Fia, Frida och Emma. Det blev ett kärt återseende.

 "Jag och jipe kom innaför dörren till vårt rum. Judit satt nyvaken på sängen. Dom har inte kommit än va? frågade jag Judit. Hon svarar nekande. Jag går bort till min säng och ska byta kläder. Ut från toaletten kom tre bruna och fina tjejer. Hallå där! Jag blev så jävla glad, rent ut sagt att få se Fia igen så jag kommer inte ihåg så mycket. Jag blev blockad i huvudet. Men tror det gick till så här att jag tog språnget upp på en säng och hoppade sedan på Fia gränsle. Där hängde jag som hennes lilla apa och vi kramades om väldigt länge. Två bästa, som var överlyckliga över att få se varandra igen." 25/3 2008


Kalmartruppen drog till Koh Phangan för Full moon party...



Efter en vecka drog vi till Railey Beach för rehab.



Lugnet före stormen och vi reste vidare till Phi Phi, svenskarnas ö.



Emma valde att lämna oss på Phi Phi och drog hem till Sverige. Five left...

April.

Vi reste till Langkawi, Malaysia.


Där upplevde vi vattenfall, krokodilfarm, reggiebar, vattenfestivalen, sea world... och Mc Donalds.



Vi for till Perhentian och blev även här väldigt bra kompisar med invånarna, som på alla andra ställen.



Vi var länge på Perhentian. Hade svårt att lämna det underbara paradis som det är!
Under tiden här paddlade vi kajak, snorklade och besökte Robinsonön Tenga.


Mitt livs lyckligaste dag tror jag!

Fia och Frida lämnade oss...Och nu var det bara vi tre kvar som det var från början...
Några dagar senare reste vi till K.L för att flyga till Borneo.

Kom till K.K, men drog sedan till Sandakan. Vi trekkade i djungeln, besökte ett rehabiliteringscenter för orangutanger och på vägen tillbaka till K.K stannade vi till i en bergsby. Där bodde vi över natten och passade på att besöka teplantage och hot spring källor.



"Borneo är fantastiskt vackert! Vägarna utanför fönstret är slingriga, vi har åkt över molnen och berget vi åker på bjuder oss på en fantastisk utsikt, när väl molnen ibland skingrar sig. Bussen vi åker på har en toalett som ständigt ger oss en frän doft av urin." 24/4 2008.

Maj.

Vi flög till Bali och upptäckte paradiset på nytt när vi kom till Gili Islands.

Tillslut blev det dags att lämna Bali för Kuala Lumpur och Sverige.



Juni.

Jag började jobba på Lagerträdet igen och självklart blev det Springbreak.

 


Juni.
Sol och värme höll i sig. Vi passade på att njuta så gott det gick...Jag fick en ny gitarr av pappa, midsommar kom och Thilda slutade ettan.



Midsommar blev väldigt lyckat.

 Vi hejade på Sverige hemma hos Willy.

Juli.

Jag njöt av sommaren...och Strand(en).


Och det blev många fikor på Mias jobb...



Slut på del 1.

13.47
Hur ofta händer det att man ser två riktigt bra filmer, på två dagar!? Inte ofta. Jag menar inte om du aldrig sett de tidigare.

I torsdags såg jag Twilight. Den filmen handlar om en tjej, Bella, som flyttar till sin pappa i Forks (Washington). Hon börjar på en ny skola och lär känna nya människor. Samtidigt pågår konstiga mord i den lilla staden som sätter skräck i invånarna. Hon fastnar för en speciell kille på hennes nya skola. Han verkar annorlunda liksom. De börjar umgås även att han till en början inte vill. Men det gör bara att Bella blir ännu mer intresserad av att veta sanningen om honom.
  Twilight är en mörk film, det skapar stämning. Det läggs i genren av andra som romantiskt drama/ skräck/ thriller/ action och jag kan bara hålla med. Jag tyckte filmen hade en bra story helt enkelt.  Twilight är en vampyrfilm...

Vill inte avslöja för mycket. Mitt tips är att ni ser den!

 

Är det inte för härligt att vara ledig? Jo, jag säger då det. Jag har inte gjort allt för mycket idag, vilket jag själv anser är guld värt! Började dagen med en go frukost. Kommit in i en äggperiod efter Kalmar. Jag är verkligen en periodare när det gäller ägg! Oftast fungerar det inte alls för mig, men sen får jag mina perioder då jag tycker att det är helt underbart gott! Nu tycker jag det är gott!
Efter det satt jag med datorn i knät och sjöng för fulla muggar. Det gick nog några timmar på det. Ja, tänker ni, har du inget bättre för dig än att sitta framför datorn!? Eeeh, jo jag skulle kunna göra mycket, men faktum är den att jag faktiskt trivs att försvinna in i datorns värld, dessutom är det rogivande! Oh yes....Så, nu var det sagt!
Men, sedan fick jag väl lite krypkropp så då drog jag in till Cafe Sör och träffade jipe, Erika, Anna B (som är på besök) och hennes gamla jobbarkompis. Det var mysigt!

På vägen hem möttes jag av förödelse. Det började redan i torsdags. Demonstrationer för Gaza, men det är ju i princip street war. Poliser som försöker stoppa demonstranter. Palestinierna mot Israelerna. Jag kom ut från Cafe Sör och Mc Donalds rutor hade blivit en vägg för stenkastning. Glasset var knustet. Soptunnor som var nedvälta. Jag hörde polissirener på håll och någon slags bomb. Kanske tårgasbomb eller raketbomb? Jag vet inte. Det är i alla fall sjukt, för det känns inte som man befinner sig i Oslo, utan nere i Gaza.


STORGATA: McDonalds i Storgata er en av flere McDonalds-restauranter som har fått vinduene sine knust. Foto: Bjørnar Tommelstad

Här kommer två videos så får ni se hurdant det ser ut...

Tillbaka till Oslo, till en ny lägenhet. En fin lägenhet. Fräsch! Jag skulle kunna förfesta på toaletten bara för att hylla den. Något jag inte hyllar är madrassen jag sover på. Fy fan. Höll på att svettas ihjäl i natt och andra stunden kall som en isbit.
Ont i ryggen och jävligt. Det var så att man ville gå upp imorse när klockan ringde. Men jag ska inte klaga för mycket, för det kan ju faktiskt bara vara något positivt.


När jag slutade kom Fia och Johan förbi jobbet. Vi gick hem och sedan gjorde de tacos. Fint var det. Jag var utsvulten.
Jag behövde inte göra något. Bara spela Hints i högtalaren på datorn.
Men som man brukar säga...Eller som Dahn brukar säga Tacka inte, bjud igen!  Och det gör jag ju!
Nu ligger vi tre utslagna på sofforna, med en varsin dator, ett glas vin, samtidigt som vi sneglar på tv:n. Jag försöker även sätta ihop en playlist inför kvällen.

Här kommer lite julafton och nyårsbilder!

     
   

1. Vår största julgran ever.
2. Julgranskula
3. Fyrverkerier från Slottet....
4. Från övervåningen
5. Fint uppdukat inför nyårsmiddagen

6. Mammas fina förrätt: Räkcocktail
7. Dahns goda gourmét rätt! Nu ska vi se om jag säger rätt..Inbakad fläskfilé och bacon med pressad potatis och gorgonzola sås!? Jag tror det blev rätt.  Mums!


Känns lite skumt att vi är ett så litet gäng. Än så länge är det ju bara jag, Fia och Johan. Men det känns skumt att inte Mia och Frida kommer tillbaka. Idag på jobbet så funderade jag över att gå över till Kokosbollen, Eeeh, varför då? Mia är ju inte där. Skumt att man kan fastna i tankar!

Jag fick fortfarande inte höra några nyårslöften....Jag är fortfarande nyfiken över hur ni tänker på 2009.

xoxo Moe

Har inte skrivit på ett bra tag...Och det blir väl så när det är full rulle som gäller!?

Julafton var den bästa på många år. Tyvärr var inte pappa med, han var tvungen att jobba. Men det var stugan full och mat för ett helt fotbollslag. Vi såg Kalle, som är så kul! Hade julklappsutdelning. Tomten var generös i år!! Vi hade julklappslek och jag lyckades kamma hem tre äggkoppar. Vi åt god ris a la malta och på natten åt jag o mamma resterna av julbordet, tradition som det är!
Juldagen levde upp till mina förväntningar. Förfesten hemma hos Erica var roligast. Palace var knökarfullt, men man träffade många som man inte träffat på väldigt länge och ja, det var lyckat.

I lördags satt jag och fikade på CC med Maria, Jipe och Judit. Brudarna var samlade igen och det fanns mycket att prata om. På kvällen bestämde jag och Judit oss för en spontan utgång. Det blev förfest hemma hos Joel och Elin, med mycket folk man inte kände! Alltid kul att snacka med lite andra människor...Kvällens replik blev Judit, glöm inte att stänga kylskåpet! Kan ju vara svårt att komma ihåg det :P Vi drog sedan vidare till Palace. Grymt kul kväll! Varken jag eller Judit kunde slita oss från dansgolvet.

Igår drog jag o pappa en runda till Broakulla för att hälsa på farmor. Det var mysigt att komma ut lite i skogarna, men jag var desto gladare när jag kom ut därifrån.

I dag har jag träffat barnen och gett dom sina julklappar. Jag har köpt upp ett lager med snus inför Oslo och nu ska jag gå ut med Penny, för att sedan göra iordning mig inför kvällen.

I morse dukade jag fram frukost. Mamma och Dahn satte sig till bords..När jag plötsligt ser något röra sig i ögonvrån. Jag ser en morgonrock, men inte ansiktet. Vem fan är det? Sofia är ju i Stockholm. Vem har övernattat hos oss?
Jag blev sjukt glad.

Vem det var..Får ni reda på i nästa inlägg!



xoxo Moe

Kunde inte sagt det bättre själv Mini. Sommar, sol, Kalmar och alla tillsammans, som en enda stooor familj. Kan det bli bättre?
  Ja, som sagt. Det är mycket nu....
Idag har jag jobbat, sedan blev det lite julshopping på bokstavsveien med Mia. Jag tror ändå att det var meningen att jag skulle köpa "julgaver" men, det blev istället julklappar till mig själv...Det var mycket lättare!
Igår tog jag mig i kragen och gick och tränade. Det kändes bra som tusan...efteråt. Varför är det alltid så att det ska vara så förbaskat svårt att ta sig dit? Man vet ju att man diggar det i slutändan.
Strax (vilket har inneburit 1,5 h redan) ska jag göra mig lite nudlar. Sedan blir det packning och storstädning runt min hörna. Imorgon efter jobbet ska alla saker flyttas till vår nya lägenhet och det kan bli ett ruskigt jobbigt projekt. Men mitt största problem är hur mycket packning jag ska ha med mig till Kalmar!? Antingen packar jag för lite eller för mycket med mig...Oftast det senare. Känner stressen inom mig och jag borde ta tag i allt nu.

På söndag anländer jag till hem ljuva hem.

See you :)

Eski

Den senaste tiden har jag funderat på hur långt man är beredd att gå för att uppfylla sina drömmar. Har känt att livet är ganska trist just nu. Det är alldeles för mycket hårt jobb och för lite tillfredställelse. Jag saknar mitt hem. There is nothing like home! Right!? Samtidigt så vill jag inte lämna Oslo för gott...För Kalmar. Jag menar, då är vi inne på det här med drömmar. Jag är ju här för ett skäl. Vad skulle jag göra i Kalmar? Fundera över vad jag ska göra med mitt liv? Hur som helst tror jag att när man längtar hem så målar man upp en bild om hur perfekt det är. Är det inte alltid så i ens fantasier att man målar upp det bästa, för det är ju trots allt ens fantasier!? Det ger oss en chans att fly från verkligheten och är som ett slags rullband för oss att fortsätta i en grå monoton vardag.
  Fia och jag diskuterade detta i går vid middagsbordet, vi är ju trots allt här för samma skäl, samma upplevelse. Vi har båda känt oss opeppade den senaste tiden. Vi längtar båda efter våra tillfälliga fantasier om Kalmar, samtidigt som våra fanstasier om att resa är ännu större. Hon sa en bra sak. "Tror du inte att om vi verkligen ville hem till Kalmar, så skulle vi redan vara hemma? Det skulle i alla fall jag ha varit. Den dagen man känner att det är ohållbart drar man väl!?". Jag trodde inte riktigt på henne vi det tillfället. Själv svarade jag att jag tror att jag är mer seg, ger inte upp så lätt liksom. Och sådan vet jag att hon är också, hon kan vara en riktigt seg och envis jävel, samtidigt som hon är sjukt spontan, så jag förstod hennes svar, men med ett tillägg att hon kämpar tills hon känner att det är enough.
Så punkten på det hela är väl när man har ätit så mycket av Oslo att man inte kan få ner en tugga till för att annars spyr man. Då lägger vi oss och tar en grötvila och far hem till Kalmar.

Still in my fantasy.....och jävligt goa minnen.

                                         
        
       

         

         

                                               

Vad har du för fantasi och drömmar?

Moa
                                                   

Stugan är full av människor och liv. 90 procent av befolkningen står vi Kalmariter för...Polly, Samarbetswilly och Världens vänligaste Jens är på besök och då kan det aldrig bli tråkigt.
Ikväll kommer det festas ute i köket...Jag och Mia kommer att försöka sova, då vi ska upp tidigt imorgon bitti, knegare som vi är. Imorgon efter jobbet drar vi ut till Moss. Där ska festen fortsätta för det flesta, och börjas för andra. Det behövs väl aldrig ett skäl till att festa, speciellt inte när man har sådant finbesök som nu, men det är faktiskt så att Polly fyllde år igår och Julius (Anton) fyller år imorgon. Sjukt vad mycket november/december-barn det finns!!

Efter jobbet idag drog jag och köpte jackan, som jag har bild på i förra inlägget. Sjukt nöjd känner jag mig...Speciellt, då jag kom fram till kassan och det visade sig vara 50 procent. Shitt, så glad jag blev och ÄR.
Jag och isabel drog även och köpte Razorlightbiljetterna idag. Underbart! Den 12 gäller det. Kul med lite spontanitet av Polly, som fick för sig i sista sekund, att han ville följa med. Bra initiativ, pass på!

Förövrigt...Tycker jag det är sjukt underhållande när jag sitter i kassan på jobbet och vissa människor ser på mig med en allvarlig blick och man tror att de ska bryta ihop...när de berättar att de ska betala med kort. Ja okej. Vad bryr jag mig liksom? De drar sitt kort. Vissa tar sats så långt armarna räcker. Medan andra drar kortet så sakta, att det inte ens blir registrerat. Då skrattar jag inombords. Sött.
  Tycker också det är sjukt kul när folk frågar om priset och det hänger stora plakat om vad varan kostar. Samma sak, gäller när folk frågar om en vara och det finns framför ögonen. Då kan man locka fram ett skratt hos kunden och man går i väg med ett smile. Det sista, som är höjdpunkten med allt..Är att stå i mjölkylen.
Det ÄR så kul. Vem förväntar sig, att det ska dyka upp en människa när man precis ska sträcka sig efter yoghurten!? Att poppa upp som gubben i lådan, kan va det roligaste med Rema 1000. Jag kom på detta roliga fenomen för ungefär en vecka sedan. En kvinna med barnvagn kom och skulle ta en mjölk och guess what, där stod jag! Kvinnan svepte förbi med blicken och när hon upptäckte något helt oväntat i synfältet spärrades hennes ögon upp av rädsla. Men, som alla skulle reagera, gjorde även hon. Låtsas som ingenting! Va? Vadå? Jag blev inte rädd. Jag lovar att det sedan, efter chocken, kretsade tankar om huruvida jag hade märkt det eller inte!
Jag fick dock en liten hämnd av ett psycho häromdagen! När jag minst anade det och packade upp mjölk, såg jag ett ansikte på andra sidan. Det skrämde skiten ur mig, för han bara stod och glodde och vägrade att släppa blicken. Men ge dig! Slutligen tog han vad han skulle och jag pustade ut. Men någon minut senare stod han där igen och stirrade. I mitt huvud kretsade ingenting annat en huruvida min flyktplan skulle se ut. Hämnden är ljuv, som man brukar säga.

Vad händer en snöig helg som denna?
Det vet väl inte du?


 
Polly som sitt verkliga jag. Bagdad Boris!

 

Samarbetswilly ställer upp som städtant.


 

Världens vänligaste Jens.



Eskimoe