Dina fantasier ljuger!
Den senaste tiden har jag funderat på hur långt man är beredd att gå för att uppfylla sina drömmar. Har känt att livet är ganska trist just nu. Det är alldeles för mycket hårt jobb och för lite tillfredställelse. Jag saknar mitt hem. There is nothing like home! Right!? Samtidigt så vill jag inte lämna Oslo för gott...För Kalmar. Jag menar, då är vi inne på det här med drömmar. Jag är ju här för ett skäl. Vad skulle jag göra i Kalmar? Fundera över vad jag ska göra med mitt liv? Hur som helst tror jag att när man längtar hem så målar man upp en bild om hur perfekt det är. Är det inte alltid så i ens fantasier att man målar upp det bästa, för det är ju trots allt ens fantasier!? Det ger oss en chans att fly från verkligheten och är som ett slags rullband för oss att fortsätta i en grå monoton vardag.
Fia och jag diskuterade detta i går vid middagsbordet, vi är ju trots allt här för samma skäl, samma upplevelse. Vi har båda känt oss opeppade den senaste tiden. Vi längtar båda efter våra tillfälliga fantasier om Kalmar, samtidigt som våra fanstasier om att resa är ännu större. Hon sa en bra sak. "Tror du inte att om vi verkligen ville hem till Kalmar, så skulle vi redan vara hemma? Det skulle i alla fall jag ha varit. Den dagen man känner att det är ohållbart drar man väl!?". Jag trodde inte riktigt på henne vi det tillfället. Själv svarade jag att jag tror att jag är mer seg, ger inte upp så lätt liksom. Och sådan vet jag att hon är också, hon kan vara en riktigt seg och envis jävel, samtidigt som hon är sjukt spontan, så jag förstod hennes svar, men med ett tillägg att hon kämpar tills hon känner att det är enough.
Så punkten på det hela är väl när man har ätit så mycket av Oslo att man inte kan få ner en tugga till för att annars spyr man. Då lägger vi oss och tar en grötvila och far hem till Kalmar.
Still in my fantasy.....och jävligt goa minnen.
Vad har du för fantasi och drömmar?
Moa
Underbart inlägg och bilderna, fy fan moa vad vi har upplevt tillsammans och gjort mycket. Finns ett bra minne bakom varje bild och det tänds en lycka i mitt hjärta =)
Älskar att umgås med dig och vår jobbiga och hårda tid här i oslo kommer vara värt det när vi sedan får fara iväg i månader för att uppleva nya och gamla platser i världen =)
PUSSS
Ni är för härliga både du o Fia.....man blir riktigt kempe glad .....
kram kram
Ni två är tuffa, starka och inte minst envisa!
Efter kalmarbesöket kommer ni båda sprudla av energi och motivation.
Det ska kommas ihåg att pengar inte alltid är allt, ni har ju alltid varandra, det är er styrka!
I slutändan måste drömmen vara värd priset man har fått betala på vägen dit!
Vi ser också fram emot ljusare tider, en vår där jag hoppas komma in så ofta jag orkar med en helg i galenskap!
Sen om jag inte missminner mig lämnade vi väl guldstaden för att vi kunde den ganska bra vid det här laget!
Den bästa tiden är inte nu, det är långt kvar tills dess. Det är när alla vi är där,tillsammans!
I sommar möjligen:)
En liten tanke...
Tack för ordet! Puss o Kram Mini
Fan vad härligt att gå tillbaka o se detta inlägget. gör det värt att jobba sjuk idag när jag vet att jag får uppleva flera länder, äventyr osv med dig min bästaste bästaste vän:) Du är oslagbar!
PUSS
Ja, minnena kommer tillbaka om hur det var i Oslo. Vi är tillbaka i Kalmar igen. Ibland funderar jag över om vi verkligen bodde i Oslo...eller var det bara en dröm? Så mycket känslor när man bodde där, och de har man glömt nu, i stora delar.
Ser fram emot en så jävla grym resa ihop med dig med:) Tillsammans är vi oslagbara:)
Och ja, minnena vi bär tillsammans...hitills, 21 (snart 22) år gamla...Är inte dåliga:)
Love you.
