Har haft en riktigt dålig dag på rema. Jag är bara så less på det. Jag känner mig frustrerad inombords. Att sitta i kassa 8 timmar per dag. Hej. Påse? Kvittering? Tack! Ha de! Det är samma rutiner varje dag, och inte speciellt varierande rutiner för den delen. Sjukt monotont. Jag skriker inombords. Vill slita av mig håret. Hoppa över disken och strypa vissa kunder. Ungefär så känner jag mig. Frustrerad över att tiden går alldeles för sakta, att människor kan vara så elaka och att jag inte utvecklas på något sett.
Jag ringde mamma idag på lunchen för att "gråta en skvätt", kändes skönt. Även om jag inte ville höra att det bara är jag som kan förändra det. Jag vet ju det så mycket väl. Det är jag som väljer att vara här osv. Men på ett sätt känns det som att jag inte kan ge upp heller. Då skulle allt vara förstört. Allt jag kämpat för skulle vara förgäves.
Kommer att hålla ut till maj, sedan ska jag fira med champagne!

Det är soligt ute. Jag åt lunch i parken mitt emot rema och drack varm choklad. Man blir glad av sol. Hade tänkt dra in till stan efter jobbet. Men jag fick jobba över och det gjorde mig irri, även det att jag förmodligen inte får ledigt under påsken som jag hade hoppats på. Så då valde jag att ta trikken hem...och här sitter jag nu. Istället ska jag dra iväg och träna för att bli av med alla tankar och försöka hitta motivation till att gå till Rema i morgon.

På återseende!

Med en alldeles för gammal marsipangris i truten har jag precis avslutat ett oversea call på 20 minuter.
  Det var underbart att höra hennes röst igen. 1,5 månad sedan vi sist pratade och skrattade.
Mia. Hon är bra hon!  Hon berättade om platser de besökt och äventyr som de upplevt hittills.
Jag lever mig in i det hon berättar, precis som när jag lyssnar på en ljudbok. Det känns så overkligt för stunden att det känns som att jag sitter och lyssnar på min mp3. Ruskas om av blotta tanken och vaknar upp. Men det känns istället fruktansvärt verkligt och att vi egentligen bara sitter och pratar i telefon när vi båda bodde hemma. När vi var grannar och kunde vinka till varandra. Det var så mycket båda ville berätta att det kändes som att allt kortades ned till maximalt pris. Men jag tror att bådas behov stillades lite...för stunden i alla fall.
Hon är på Railey nu, jag i Oslo. Men vi satte en deadline. Springbreak.
































Min tuffa vecka är slut. Jag njuter...Marsipangrisen slank ned och jag tackar för att det inte stod kcal innehåll på förpackningen;) Då slipper jag ångesten, eftersom det inte blivit någon träning den här veckan.

Ha det bäst gott folk.

Livet flyter på. Jag har haft riktigt kul de senaste dagarna på jobbet. Blivit mycket skratt med kunderna. Känns som att jag blivit bundis med folket på Grönland. Det är ju alltid samma människor som kommer in varje dag och det är kul. Då kan man börja prata lite...Blir det en marlboro light idag med? Inte? Jaha, du har varit i Sverige och köpt? Ja men då så! Ja, verkligen, mycket billigare! Nej, jag röker inte. Men snusar och jag köper det i Sverige jag med!
Vilken bra säljare jag är!
För några dagar sedan kom det in en gubbe. Han påpekade att han tyckte att det var bra att vi inte hade myntautomater, och drog en story på säkert fem minuter om hur mycket han hatade dem. Ja, det är krångligt svarade jag! Han fortsatte sitt utlägg och sa att han också tyckte det var krångligt och att man blir så förvirrad. Jag svarade tillbaka "Jeg blir ikke sint, bare veldigt veldigt skuffet", vilket typ menas Jag blir inte sur, bara väldigt väldigt besviken.
Gubben började gapflabba och det är mycket möjligt att det var hans höjdpunkt för dagen (Oj, vad jag creddar mig själv). I ett andetag fick han ut..."Du, jag är pensionär. Jag vet vad du pratar om!".
För er som inte fattar vitsen, så är det en reklam som går. Den är väldigt rolig och gullig. Små barn som är lillgamla och vuxna som beter sig som barn. Måste nästan lägga in den här i inlägget så ni får se.

Det var snöigt ute. Det var fullsatt på trikken. Vi stod och trängdes som djur i en bur. En kvinna nös mig i nacken och jag rös när jag kände små små snordroppar sätta sig på huden. Det var svettigt och glasrutorna var immiga.
Barn skrek, ungdomar skrattade, äldre tanter som var förbryllade över trängseln, en gubbe som såg bittert på de unga som verkade ha så kul. "Neste hålleplass är Olaf Ryes plass". Det var mitt stopp. Jag stod omringad av barnvagnar.
Dörrarna öppnades, jag praktiskt taget flög ut. Men vänta! En barnvagn ska av. Jag vet att vi alla vill av så fort som möjligt. Så jag vänder mig om och frågar om hon trenger hjelp? Så gärna så! Jag lyfter tag i barnvagnen och lyfter ned den för trappan, som stålmannen själv. "Tusen tusen takk!" Det var så lite så, svarar jag och försvinner osynligt som den goda fen!
Även en sådan liten tjänst kan göra väldigt mycket. För mig var det dagens hjälteinsats. För hur glad var inte mamman?
Det är väldigt stressigt när man ska av, ens utan barnvagn!
  Igår förlorade jag i klunstävlingen och det blev jag som fick rensa avloppet i duschen. Fy fan, säger jag bara! För er som inte känner mig så bra så kan jag säga att jag har en stor fobi för hår. Jag tycker det är så fullkomligt äckligt och motbjudande. Ni förstår då också..Att bor man fyra tjejer som alla har långt hår, så kan det inte bli värre!
Där stod jag alltså med en H & M påse om handen och grävde och jag klökte som en katt. Jag klarade det..Men nattens drömmar var inte att leka med.

Hjältestatus på mig!



Men nu går jag vidare i livet.
Så här ser t.ex. Grunerlukka ut igår och idag...



   
 Kul med lite sol .

ha de!

Inga problem med att jobba lördag kväll. Ganska kul faktiskt och jag och John gick mest runt och snackade skit. Med två fulla kassar med bröd kånkade jag bort till 7 eleven för att vänta in Jipe och Johan. 20 minuter senare kom dem som två snögubbar. Trikken var försenad i snöstormen! Vi drog upp till John och det blev mycket bowling, tennis och baseball. Lite öl på det och dialektsnack så var lördagen räddad.

Söndag...Möte på Rema. Vi var fyra som dök upp!
Efteråt hängde jag på John till svenska föreningen och vi spelade Wii. Jag är helt såld på det. Träningsvärken lär väl dyka upp i morgon när man minst anar det.
Hemma i en ren lägenhet och det är söndagshäng på hög nivå. Vi sitter med en varsin dator och snackar (vilket förvisso händer varje kväll), men ingen är bakis för en gång skull.

Har kollat upp ganska mycket utbildningar nu och jag är väldigt inställd på fotografyrket. Men tycker även att det verkar väldigt intressant med produktion. Kanske film skulle vara något?
Oslo har mycket att erbjuda.

Moa

Hemkommen efter träning på Jimu och nu sitter jag i soffan med Isabel och Fia.
Går igenom hur allas dagar har varit, bra terapi!
Jobb gick bra, träning gick bra och nu ska jag tvätta och laga mat.

Igår såg jag Changelin och den tyckte jag var super. Blev inga tårar fällda dock, men det var nära. Fia såg den förut och hon hade tydligen gråtit floder här hemma idag. Såja lilla snuttefia, det var bara film! (True story förvisso!)
Men tyckte den var bra. Angelina Jolie var inte igår man såg på filmduken, scenen på psyket var slående lik en scen i Girl Interrupted och det kändes lite taget därifrån, men så är det väl också. Regissören diggade kanske scenen och Angelina tycker om att spela lite looney.
Men sjukt vad smal hon har blivit efter att ha krystat ut två tvillingar. Sjukligt smal. Lite ansiktsbehandling är inte heller otänkbart att hon fått. Stor förändring sen ja sist såg henne. Oh ja, jag o Angie är bundisar (som ni kanske förstått?)
Men den var bra i alla fall. Se den!!!!

Hepp

Ja, idag har det väl varit lite kaos på jobbet kan man säga. Chefen är som sagt borta den här veckan och jag står för beställningen av frukt och grönt, samt mjölkvaror. Är väl inte så svårt kan man tänka?
Men, har man aldrig gjort det innan så är det inte så lätt. Mycket att hålla reda på!
 Deadline för mjölk är vid 10 och frukt och grönt vid 11.
Mjölkprodukterna var avklarat ganska snabbt. Ringde chefen och frågade hur man skulle göra för att skicka iväg beställningen. Jag tryckte på sänd och tänkte, jaha första avklarad nu då!
Gårdagens beställning av frukt var ungefär tre pallar, vilket är sjukt mycket. Normalt sett packar man upp all frukt för att se vad som finns och för att underlätta vid beställningen men det hanns inte med eftersom det kommer varor för hela butiken på tisdagar. Det gäller ju att  prioritera frys och kyl, så det inte tinar. Det blev därför ett himla sjå när frukten väl skulle beställas. Det var svårt att se vad som fanns på pallen och sedan hålla reda på hur mycket man tror går åt dagen därpå, så fruktbeställningen kom inte iväg i tid. Men den kom i alla fall iväg. När jag tryckte på sänd kom det upp i datorn att den synkroniserade. Hmmm, så gjorde den inte vid mjölkbeställningen. Helvete, den första kom alltså inte iväg.
Jag hoppas att jag inte blir ställd i skamvrån för detta, men har jag lite tur så går det inte åt så mycket, vi hade redan en hel del i mjökkylen. Idag var det dessutom inte så mycket folk, som det normalt sett brukar vara. Så håll tummarna för att mjölken håller till i övermorgon.

Vad som förövrigt ledde till kaos var att rullbandet i kassan slutade fungera, men även vikten. Så stackars John som satt i kassa var tvungen att gissa vikten hela dagen. Inte helt enkelt och vi gick med säkerhet minus idag.
Problemet var troligen orsakat av en propp och Hasmatullah och jag gick bort till elrummet längre bort i huset, men insåg att han inte kunde och jag ville då inte ge det ett försök, vad som helst hade ju kunnat hänt. Nej tack, jag vill inte stå som ansvarig för att ha släkt ned hela byggnaden.
Annars? Jo, vi hade en vikarie som slog ned lite burkar här och var och jag fick springa och kolla henne hela tiden, visst inte lätt att komma till en ny arbetsplats, men va fan. Lite vett har man väl? Så som att man inte torkar upp tacosås med en sopskyffel.  Så henne fick jag springa och ha pejling på. Dessutom när jag sa på morgonen att hon skulle sitta i kassa så ringde hon upp sin chef på bemanningsföretaget och sa att hon hade ont i ryggen, och ville inte sitta i kassa!Istället valde hon att lyfta de tyngsta lådorna i butiken, vilket som ni då förstod ledde till att burkar blev ödelagda.
Pantrummet var överfullt och en anställd kom 1,5 timme försent, ja men det är väl ganska normalt?
Så var min dag. Stress och kaos..Och en banan på hela dagen! Men i morgon är en helt ny daaaaag.

Så där ja!

Hur var er dag?
Moa

Oh ja! Glömde världens bästa låt...

                                

14.45
The Duchess på tv:n och jag somnade på två röda. Jag vet inte, den är ju tydligen kritikerhyllad, men den passade inte mig igår.
Jag vaknade till av att Fia och Emma kom hem och som vi alla vet så är ju inte Fia riktigt viskartypen, right!? Så då bytte jag soffan mot sängen och somnade till deras, eeh, jag menar Fias gälla stämma!
  Vaknade tidigt och åt en dunderfrukost med folket. Det var fint.
Det blev in till stan och Fia och Mini shoppade lite. Sedan drog vi till Bislett och åt en kebabtallrik i king size. Vi kände oss alla som feta amerikanare.
Väl hemma i lyan igen och alla är utslagna efter krubbet. Fia sitter inklämd mellan tvillingarna Lindberg och de glor alla på dataskärmen, något intressant måntro?

17.00
Sjukt seg på uppladdningsfronten, men här kommer lite bilder från sista helgerna.






19.00

Det har gått helt sinnessjukt sakta att ladda upp dessa bilderna. Internet är slött en lördag som denna.
Jag har hunnit se Mamma Mia medan jag laddat upp dessa. Trodde aldrig att jag skulle se den, faktiskt!
Men...Till alla ni som sagt åt mig att se den. Mia, du är en av de som har tjatat...Så har jag nu sett den och JA, jag tyckte den var bra! Trodde aldrig det skulle komma från min mun. Men nu är den sedd och det är sagt.
Jag blev glad av den och väldigt otippat slut. Undra vem som var den riktiga pappa!?

21.20

Nej, det går inte att ladda upp mer bilder nu. Ni får vara nöjda med dessa så länge!
Nu är det ferre.

Kram Moa