Jag är en sådan jävla skrotsamlare och det har jag alltid varit! När jag var liten kunde jag samla på stenar, pinnar m.m (Bäst att svarar på frågan som alla tänker just nu: Samlade jag på kapsyler? JA, vem fan gjorde inte det?)
Med tankar som att; det kan komma till användning i framtiden, växte det i lådor och hyllor tills mamma fick nog och tvingade mig att kasta det. Alla Bra-att-ha-saker så att säga. Jag var ledsen och jag hatade att städa (det gör jag förvisso nu med!) Jag har så lite pedanti i mig, men däremot tycker jag om att ha det snyggt omkring mig ändå. Tyvärr vinner känslan om hur jobbigt och tråkigt det är att städa så jag skiter i det istället. Speciellt när det blir för mycket att jag helt enkelt bara ger upp.
Och nu när det inte går att knöla ned mer i byrålådorna så kom jag till den insikten...Att jag behöver kanske inte ha tre necessärer som är fullproppade av gammalt smink, lypsyler, nagellack som stelnat och kvitton sen jag var femton? Jag behöver inte spara gamla kärleksbrev, vykort, broschyrer, bruksanvisningar (som jag aldrig läser ändå). Men visst är det lite gulligt också...Att jag sparar alla de där breven som man har skickat mellan kompisar?
Jag måste bara lära mig vad som är KASTA och vad som är SPARA, sedan ha lite ordning på sakerna. Förvaringslådor är bra uppfinningar som flitigt brukar användas till sådana saker som jag bara inte kan göra mig av med (men som ändå inte används), då låter jag det gå 7 år tills jag har funderat på om jag behöver innehållet eller inte.  


;)