Fia stod i duschen och tvättade ur hårfärgen ur  håret. Hon byter ju färg som en annan byter underkläder! Förr kunde hon byta frisyr och shit så ofta att jag slutade lägga märke till det. Mamma kunde däremot jämt konstatera vad som var nytt med Fia, vilket hon gjorde. Åh, så fin du är i håret Fia, har du färgat det?! Varav jag såg med flipprande blick mellan Fia och Mamma. Va? Vad har du gjort med håret? Har du färgat det!? "Färgat och klippt det" svarade hon. Eeeh, aha. Vad fint!! Jag är nog inte så bra på det där. Hur som helst..Vart var jag!? Jo just. Hon stod och tvättade ur färgen. Jag satt på t*a.
"Hur var det på jobbet?" frågade hon mig i varven mellan nåt nynnande.
"Jo, det var bra. Det har faktiskt blivit riktigt kul nu. Man pratar med så mycket kunder att det känns som tiden bara flyger iväg."
"Jo, men jag trivs ju på jobbet nu med. Men det är väl för att vi snart ska dra"
"Mmmm..."

...Och varför är det så? Hade jag tyckt att Rema var bajs, som jag gjorde innan, om jag visste att vi skulle stanna på obestämd tid? Förmodligen... Men sen kanske vädret har stor påverkan med. Ljust ute, glad inne...Inombords.
Precis som jag förutspådde så skulle jag bli vemodig. Så många människor som är så goa som man förmodligen aldrig kommer att träffa igen. Sen är det något bra med Oslo, som man inte kan sätta fingret på..
Jag satt och läste en massa gamla inlägg nyss och då blev jag så saknig av mig. Mia har t.ex. kommit hem från sin resa nu. 4 månader har gått på ett kick. Det är nästan läskigt. Tänker man så...Så kan man ju lätt säga att det ska bli skönt att slippa Rema. Bara för att göra något annat, som man trivs med, fånga dagen liksom. Där har vi svaret, egentligen trivs jag inte så bra på Rema alltså...
  Men det har jag ju vetat hela tiden. Det ska bli asskönt att komma hem. Helt overkligt!

Moa