Onsdag.

Det var hårt att stiga upp vid 05.15. Man är inte människa då, speciellt om man inte går och lägger sig i tid. När jag kom till jobbet möttes jag av en snubbe som skulle leverera bröd. Jag var den enda som var där. Ringde chefen och han frågade mig om inte Allan var där? Nej, svarade jag. Han ringde upp någon minut senare och berättade att Allan snart skulle komma och att även han var på väg. Både kom, och det blev lite tjafs över att Allan hade försovit sig. Inte mycket mer med det. Satt i kassan för det mesta och dagen sög! Kände mig riktigt illa till mods när jag sedan kom hem till hönsgården. Jag ringde därför på ett jobb som personlig assistent och mannen verkade jättetrevlig och var lätt att förstå. Han vill träffa mig om någon vecka. Vad jag hade hoppats på var ett heltidsjobb hos honom, men han berättade att ingen av hans assistenter hade heltid. Varför? För att han ville känna sig flexibel, då alla har något speciellt som de är bättre om sämre på. Det förstår jag! Allt verkade så himla positivt och jag tänkte... Men gutt, då kan jag ju även vara hos en annan och få det att gå ihop! Kruxet är väl då att man får betala högre skatt. Mer än i Sverige. Det känns sådär!  Det är ju inte ens säkert att man trivs, men även för att det kan bli förvirrande att ha två jobb hos olika människor. Rutiner kan mixas ihop och man gör kanske sämre ifrån sig? Samtidigt kände jag att jag inte ville återvända till Rema. Det var den värsta dagen hittills ever och allt kändes skit. Med råd från Mia och Fia, bestämde jag mig för att säga upp mig!

Torsdag.

Adrenalinet över att säga upp mig, fick mig i princip att hoppa upp ur sängen. Tänk om jag sen kan få gå hem, efter samtalet? Då kan jag söka jobb resten av dagen och tänk, hoppas hoppas hoppas!, att jag slipper de två veckornas uppsägningstid. Jag var upprymd!
Väl på jobbet möttes jag av chefen, han var på otroligt strålande humör. Vadan detta? Det var bara han och jag där och på torsdagar kommer en stor leverans med varor. Då brukar man vara minst halva styrkan! Han berättade lite senare att det bara var vi två där. No shit, säger du det? Jag var tyst. Han berättade då vad som hade hänt under gårdagen. Han hade sparkat Allan, för att han kom försent. Oops! Men tydligen behövde jag inte ha så dåligt samvete över att det var jag som "tjallade" (av misstag,) för han brukade komma försent och hade även skitit i Remakursen förra veckan. De onda tvillingarna, som jag ogillar, hade därför sjukanmält sig. De strejkade alltså! De hade båda bara skitit i arbete under onsdags kvällen och gått därifrån, utan att ha fått lov, som han så fint uttryckte det. Någon timme senare blev fler svenskar in ringda för jobb. Det fanns hur mycket som helst att göra och jag kände för första gången att jag trivdes! Jag vet inte om det berodde på att det var så mycket bra folk som var där, som jag trivdes med eller att jag fick slita häcken av mig? Kanske båda, men det kändes okej! Ytterligare någon timme senare kom chefen bort till mig när jag packade upp som bäst! Han frågade mig in front of everybody, om inte jag ville bli huvudansvarig för frysen! Det skulle betyda mycket övertid, men även mornar, om jag även kunde tänka mig att öppna butiken!? Måndag till fredag, dagpass! Får jag inte jobba helger, frågade jag. Jo, självklart! Vill du det? Ja, det vill jag, men vi kan börja med varannan helg, svarade jag. Bra! Vilken dag vill du ha ledigt i veckan? Måndag eller fredag, svarade jag. Självklart, det ordnar vi.

Väljer man att bara strunta i sitt jobb, som de onda tvillingarna gjorde, så mister man sitt huvudansvar. Frysen tillhörde alltså en av dom och jag fick det istället! It´s pay back time.

Att det är dagpass gör mig ingenting, kvällsOb ligger tydligen bara på 5 kronor extra i timmen i alla fall, då prioriterar jag hellre att komma hem tidigare.

 Att jag nu får jobba över känns underbart. Jag utnyttjade det samma dag, med att "rydda" frysdisken och jobbade 1,5 timme över. Idag jobbade jag över 2 timmar!

Men vad hände egentligen? Jag kom för att säga upp mig. Men fick huvudansvar för frys och ansvaret för att öppna och jag kände för första gången att det var den bästa dagen hittills på Rema 1000...

Välkomna åter!

Moa