Började dagen med en powerwalk. Det var verkligen jättevarmt trots att det var tidigt.
Åt en god frukost på balkongen. Sedan var det tänkt att jag skulle köra kläder, skor, skit, till någon återvinningsstation. MEN det var helt enkelt för skönt där jag satt och lyssnade på musik och läste tidningen att jag blev fast. Jag såg potential till att få en fin brun färg men som jag senare upptäckte var mer grisskär. Jag cyklade till jobbet. Trodde jag slutade vid halv nio, men det visade sig istället vara halv tio. Så det blev ingen fika med Fia som planerat. Dessutom jobbade jag över i 20 minuter p.g.a ett komplicerat ärende. Jag vet inte...solsken mitt på dagen i all ära, men att jobba sent är ta mig fan inte så roligt det heller. Är man ledig på dagen hinner man ju ändå inte koppla av. Man går ju bara och väntar på att få börja jobba. Men visst, det rullade på i god fart ändå.

Annars? Jag är ledig i morgon och det känns som att det är lite för mycket saker inplanerade. Saker som jag vill hinna med, människor jag ska träffa, samtidigt som jag vill känna att jag kopplar av på min lediga dag. Men, det är en ledig dag i alla fall...Och det ska bli fint väder!  Yiiiihaaaa.

C ya.

Jag är en sådan jävla skrotsamlare och det har jag alltid varit! När jag var liten kunde jag samla på stenar, pinnar m.m (Bäst att svarar på frågan som alla tänker just nu: Samlade jag på kapsyler? JA, vem fan gjorde inte det?)
Med tankar som att; det kan komma till användning i framtiden, växte det i lådor och hyllor tills mamma fick nog och tvingade mig att kasta det. Alla Bra-att-ha-saker så att säga. Jag var ledsen och jag hatade att städa (det gör jag förvisso nu med!) Jag har så lite pedanti i mig, men däremot tycker jag om att ha det snyggt omkring mig ändå. Tyvärr vinner känslan om hur jobbigt och tråkigt det är att städa så jag skiter i det istället. Speciellt när det blir för mycket att jag helt enkelt bara ger upp.
Och nu när det inte går att knöla ned mer i byrålådorna så kom jag till den insikten...Att jag behöver kanske inte ha tre necessärer som är fullproppade av gammalt smink, lypsyler, nagellack som stelnat och kvitton sen jag var femton? Jag behöver inte spara gamla kärleksbrev, vykort, broschyrer, bruksanvisningar (som jag aldrig läser ändå). Men visst är det lite gulligt också...Att jag sparar alla de där breven som man har skickat mellan kompisar?
Jag måste bara lära mig vad som är KASTA och vad som är SPARA, sedan ha lite ordning på sakerna. Förvaringslådor är bra uppfinningar som flitigt brukar användas till sådana saker som jag bara inte kan göra mig av med (men som ändå inte används), då låter jag det gå 7 år tills jag har funderat på om jag behöver innehållet eller inte.  


;)

När jag nu blickar igenom Janne Danielssons bilder på aftonbladet.se får det mig att vilja köpa en flygbiljett och sticka med en gång...Till Kuba. Jag ser miljontals motiv framför mig att shoota, vackra vyer för ögat, trots det att jag faktiskt aldrig varit där. Jag skulle röka kubanska cigarrer, dricka rom och leva det enkla livet till jazziga rytmer av band som Buena Vista Social Club.
  Jag hade tänkt åka dit, jag hade velat åka dit under jorden runt resan, men med allt för mycket trubbel för visum, lagar och regler brydde jag mig inte om det.

Foto: Janne Danielsson, Bilderna hittar du här!






/M

För andra morgonen i rad vaknade jag med ett ryck och tänkte -Fan det är för ljust ute för att vara till min fördel. Båda morgnarna har jag haft fel och med ganska gott om tid hunnit som jag ska.

Gårdagen.
Hemma hos Fia var det trängre än vanligt, människorna var gladare än vanligt och många som jag inte träffat på länge var där ...som vanligt. Vi stod på soffan och dansade, Fias ryamatta blev till ett gosigt dansgolv där vi gestikulerade till texterna i låtarna som spelades. Vi vrålade så högt vi kunde, bara för att vi faktiskt kunde..och ville. Framför allt var vi på gång!
Självklart följde jag med ut, att gå hem fanns inte på tankarna och inte att sluta dricka vid klockan 12 heller. Det är ju så tråkigt med en massa regler, det är mycket roligare att vara banbrytare.
Jag bröt även ledet när det sades att vi var på väg till Bistro. Nej, hojtade jag så högt jag kunde för att bli hörd. Men alla gick dit i alla fall. En hörde mig, Robin, och han höll med mig. Så vi gick till O'learys och drack öl. Därefter, mycket riktigt som jag hade förutspått, trillade en efter en in till oss på lerran, så snart var vi hela gänget samlat igen.

Tanken på att jobba en dag som denna gör att man egentligen bara vill dö lite. Men jag cyklade bort till jobbet, sjönk ned i stolen och räknade minutrar till min gyrostallrik.
Mellan samtalen funderade jag lite över livet, varför slutar man inte dricka vid klockan 12? Varför går man ut? och kanske det viktigaste fråga av alla...Varför är ölen på O'learys så stora?
Jag kom inte på några vettiga svar alls.





Tack och hej ljuva säng!

Det är där festen är ikväll. Ska bli jättekul!!
Blir dock ...relativt lugnt då det blir jobb även i morgon.


/M

Introt...





:)

Den halte och ormskinnet begav sig på fredagen upp till Norrköping. Där väntade en lugn fredagskväll med en öl i handen på Munken. Båda hjältarna somnade snabbt när huvudet väl föll på kudden och de två vännerna sov i tusen år tills den ena vaknade och väckte den andre. Hon konstaterade att de faktiskt hade sovit alldeles för länge och att det nu var dags att göra staden lite rikare.
Några kaffe senare kunde det konstatera att det faktiskt var rätt trevligt väder ute, men mer än så sas det faktiskt inte angående väderleken. De gjorde, precis som de hade lovat, staden lite rikare och myntpungen klingade utan ljud.
De kom hem och fyllde magarna. En trött gitarrist klev innanför dörren och minuten därpå, även hans vän från hufvudstaden, som sade "Nu ska här firas!" och ljudet av champagnebubblor sprakade.
Den halte, ormskinnet och den nyfunne vännen från hufvudstaden traskade därpå (ack så sakta det gick för den halte!) bort till en förfest, som det så fint kallas. Där hade människor samlats för att fira aftonen till ära.
Karnivaltåget gick bort mot teatern och såg sedan en hejdundrans show av Newtones. Därefter vankades det efterfest på Grand till gryningen och snipp snapp snut, så var kvällen, drickan och alla SLUT.


/Den halte

Helgen var riktigt bra.

Fredag. Slutade vid 20 och cyklade hem till Mia och Ellie. Vi tittade på N.Z bilder och drack lite vin. Drog hem.

Lördag. Heldag hemma hos Judit. Vi njöt av solen uppe på muren, såg fina båtar segla förbi och det blåste knappt något. Gick in till stan där gatumusikanterna spelade högt och dansade omkring i fjädrar. Det var mycket folk på stan och alla gick med ett leende på läpparna.
Vi köpte en smörgåstårta, var på systemet och sedan återtog vi våra platser, men denna gång gick det inte att ligga uppe på muren då det hade börjat blåsa alldeles för kallt.
Cyklade hem. Gjorde mig i ordning. Mötte upp Judit och tillsammans begav vi oss bort till Mia. Det blev en burgare på Frasses och sedan spelade vi twister hemma hos Mia så allt blod hamnade i huvudet och benen skakade.

Söndagen var extremt lugn, trots det fina vädret.


...Och idag är det regnigt. Trött man blir.


A saturday pic of me.

Mitt hjärta klarar inte av den här låten.





Men så är det ingen bra söndag heller.

Tjejen med stor T har äntligen flyttat tillbaka till Kalmar...och till en lägenhet hon kommer dela med Ellie. Jag var självklart där efter jobbet med vin o öl, för att fira. Pratade som aldrig någonsin (eller kanske som förra lördagen?!) men i alla fall...Min älskade Mia ÄR tillbaka i Kalmar.
Det känns som lördag men det är tisdag. Helt fantastiskt!

/M






U n d e r b a r t .