Härom dagen var jag och mamma på ikea. Efter att ha gått runt och strosat lite så kom vi ut. Vi bestämde oss för köpa en korv då våra magar förde oväsen.
Två korvar var, insisterade mamma. Medan hon tog tre korvar i handen, balanserade jag bort med en kasse, en korv och muggar till ett bord. Efter att ha hällt på lite ketchup och senap kom hon bort till bordet. Jag gick bort för att fylla på muggarna med läsk. När jag kom tillbaka till bordet såg det ut som att tio grisar hade kladdat runt, med andra ord DET SÅG FÖRJÄVLIGT UT...Och där stod mamma med en korv i handen, skrattade så tårarna rann och kippade efter luft.
"Vad fan har du gjort? Jag lämnar dig i trettio sekunder och du hinner med allt det här!?"
Korvar, ketchup och senap låg utsmetat på bordet. Mamma kunde inte sluta skratta utan försökte bara vända på korvarna som låg upp och ned, utan att lyckas, korvjäveln vände tillbaka och la sig upp och ned i alla fall. Emellan vändningarna hörde jag bara ett görgligt "Amen va fan" från mamma. Allt brast även för mig, det såg så jävla roligt ut. Tårarna började rinna och korven i munnen fick jag knappt ned.

På vägen hem ringde Fia. Jag berättade historien och hon svarade bara "Du ska vara glad, jag kan inte ens ta med min mamma ut!"
haha, klockrent. Vår mammor blir som barn igen...och vad gör det oss, barnmammor!?

u n d e r b a r t .

Moa