Vi skrattade över hur patetiska vi lät, men egentligen hade vi kunnat gråta.

Måndag. Vad ska man säga? Jag tror det är dubbelt så tråkigt för en arbetslös. Dagen känns dubbelt så lång och denna eviga väntan på att något ska hända.
Vad ska hända?
Egentligen?
Jag vet inte.
Inget har känts bra i dag. Det kändes inte ens kul att plocka upp gitarren. Varje ton lät fel (fast det kanske var för att det var Mia som spelade?), haha.
När man kommer till den punkten att man har så pass mycket tid att ge, att man kan sitta en hel dag och försöka lära sin kompis att spela gitarr. Då börjar man fundera vad livet egentligen har att erbjuda.
Jag och Mia dribblade idéer! Vad ska vi göra? Jag vet, vi kan...Och det kom faktiskt lite förslag. Men inget som vi kände oss pepp på.
Vi skrattade över hur patetiska vi lät, men egentligen hade vi kunnat gråta. När ett skratt i livet föds ur ett missnöje, känns det helt enkelt inte riktigt som ett skratt. Inte ett lyckligt sådant.
Hade inte direkt kunnat säga, "Ett gott skratt förlänger livet!"
Jag åkte hem...Bara för att känna kicken av att göra något; köra bil.
Höjdpunkten var att tanka på Statoil. Hur gick det här till egentligen?
Jag kom hem...Och när jag trodde att botten var nådd och att inget skoj i världen kunde bli roligt igen...
Så gick jag in på mailen och där lös ett oläst mail.

En gnista hopp tändes.


Kommentarer
Postat av: fia

haha, ni är roliga :P Det arbetslösa livet är inte så roligt med andra ord ? Jag hade nog kunnat döda för en ledig dag eller två känns de som just nu:P

Syns sen love :) Puss

2009-10-13 @ 09:47:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0