Som man tittar i november

Det blev storm utan förvarning. Men den försvann nästan lika snabbt som den kom.
Ibland vill man suga på karamellen så länge som det går. När den tar slut vill man ha mer och försöker köpa sig tid. När man så länge levt på lånad tid, vet man att det till slut inte går att ta ett steg längre, även om man vill.
Det är då stormen kommer och allt annat känns bortblåst, men lika förrädisk som man kan tro.
När den lånade tiden går mot slut blir man så desperat att man tar till alla tänkbara medel, bara för att få mer, men stormen man är inne gör det svårt för en att se, sanningen.

Jag är glad att jag inte längre ser skelgögdt, och även om det finns lite moln på himlen så är det ingenting som oroar mig. Jag kastar mig ut i världen och hoppas att det ordnar sig. Lite spontant sådär, som jag förr så ofta var!



words.

/M

Kommentarer
Postat av: Mu

Mot nya äventyr :)



kram kram

2009-11-14 @ 17:49:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0