hallå i stugan...

Fy fan, jag kan inte prata. Har tappat rösten helt typ. Låter som en inrökt whisky-kärring när jag försöker säga något och tonerna visslar totalt fel. Damn, trodde jag hade blivit kvitt det här nu, men icke sa nicke.

Det var en helt underbar kväll igår. Vi var hemma hos Emma och blev bjudna på mat. Mer detaljer kommer senare.
Nu är kaffet färdigt. Penny står givakt vid dörren, alltid redo! Och om 40 minuter ska jag träffa mitt älskade lilla hjärta- ja men självklart är det jipe!




Moa