Gudars skymning, jag är helt död! Någon gav mig ett hårt slag i bakhuvudet av vettiga tankar. Jag tror jag är på rätt köl igen.

Fia kom till jobbet och skrämde skiten ur mig. Jag gallskrek! Hon lovade mig kaffe när jag kom hem, det lät bra tyckte jag.
Efteråt drog hon till jobbet. Jag satte mig i min säng och spelade gitarr. Hörde ni ett litet surr i Kalmar runt 5 hugget, så var det bara jag. Jag orkade nämligen inte ägna en tanke åt mina grannar.
Vid 8 bestämde jag mig för att dra iväg och träna. Det var tunga steg till gymet med den mest ångestfyllda musik i hörlurarna. När jag klev på rullbandet var jag så uttråkade att det förmodligen dröp tristess ur armhålorna. Men jag gav det återigen en chans. Nåväl, låt se vad du går för! Inte förrän en timma senare klev jag av.
Svetten sprutade, människor tappade hakan av de vita ränderna i mitt annars så röda ansikte. Jag skämdes inte. Glo bäst du vill! Körde mage, ben och rygg. Gick hem stolt som en tupp, med nya tankar om livet! Nu så här efter dusch, ansiktsskrubb och en kopp te, så mår man!

Vissa saker är meningen, andra inte. Men jag tror fortfarande på, om inte med ännu mer, glödande insikt på att det är vad man gör det till. Bra eller dålig situation, det är bara att jag inte har utövat konsten till fullo ännu.
Right here, right now.

Yours truly,

Moa.